Medvind

Idag när jag kom för att hämta killarna i skolan var jag några minuter tidig så jag ställde mig och smygtittade på storebror när han lekte på gården. Jag ville nästan börja gråta. Han fullkomligt strålade och lekte tillsammans med 2 andra pojkar. När det var dags att ställa upp på led för att gå in tog han en av killarna runt axlarna och gick tillsammans. Jag kände mig så lycklig. Jag pratar nämligen om killen som ofta är rätt hårdhänt, som inte velat leka med amerikanska barn och som ryter som en tiger mot kompisar och vuxna när han känner sig obekväm (rätt ofta sista halvåret annars).

Jag velade en del i våras innan vi bestämde oss för att byta klass till A, men nu är jag så glad att vi gjorde det. Denna avdelning är mindre med färre barn, de har en egen uteplats, en roligare gård att leka på och det är en mer utpräglad Montessori-avdelning. Fröknarna utstrålar precis det lugn och den vänlighet som A behöver och det märks att det smittar av sig. Som med allt annat går det såklart både framåt och bakåt i perioder men just nu är det verkligen medvind.