måndag 31 mars 2008

Stackars stadsbarn

Följande dialog utspelades förra veckan i vår trädgård:
L: Undrar vad det här är för träd? Kanske kommer fina blommor på det... Hoppas det!
A: Ja, eller lingonsylt!

Första gången jag och F på allvar insåg att A är ett stadsbarn var för ett år sedan när vi var på väg ut till IKEA. När vi just svängt av från E4:an och är på väg mot Kungens Kurva hör vi entusiastiskt i baksätet: "Mamma, jag ser skogen!" Då började vi på allvar tala om att flytta ut från stan.

Nu bor vi på landet, med egen tomt och jag känner ansvaret att lära mina killar lite om naturen. Måste bara lära mig själv först!

Påsken är tydligen slut



Den här kala stackaren hittade jag inne i hörnet i en av garderoberna. Jag vet vem som hade gömt den! Så nu vet ni vem lillebror brås på med sina hyss.

Jag och kycklingsplockaren har haft en mysig sjuk-helg. Han är verkligen helt bedårande med 38-39 grader i kroppen. Vi har suttit i sängen och klippt pappershjärtan, skrivit brev och till och med vilat ihop. Jättemysigt! Men nu ikväll började energin rasa i kroppen igen, samtidigt som lillebror blev allt hetare. Så nu väntar väl ett par sjukdagar till, men vad gör väl det, på onsdag kommer äntligen våra första gäster!

fredag 28 mars 2008

En sjukdag senare

Igår blev jag riktigt dålig med hög feber och hosta. Det var killarnas lediga dag och F var fortfarande på konferens i solen. Jag avbokade lunchen vi var bjudna på och baxade in oss i bilen och hämtade mat drive-thru (återkommer till det en annan dag!). Jag kände mig sämre och sämre och det blev dags att kalla in Mr Alvedon. Först ville jag bara veta hur mycket feber jag hade. De moderna termometrarna fungerade av olika anledningar inte så jag tog plats i sängen för att mäta under armen. Jag tänkte att det måste gå att få 10 minuter utan att behöva ingripa i killarnas lek. Men det gick så bra så, A satt på min sida av dubbelsängen med sitt lego och V var på golvet på andra sidan sängen.



Efter fem minuter kände jag på mig att det faktiskt inte gick så bra. När jag vänder mig om får jag se en lila väggmålning och en mycket stolt lillebror. Jag orkade knappt reagera utan bad A att ta bort pennan. Då kom lillebror runt sängen och började pilla med väckarklockan och ställde om tiden så att jag längre inte visste hur många minuter det var kvar på febermätningen. Men alltså hur är det möjligt? Varför ska han vara sååå nyfiken och pillrig med saker? Jag har inte ens hunnit ploppa tillbaka tangenterna han återigen pillat bort från laptopen i köket. Snacka om att det är dags att höja nivån på barnsäkerheten, eller borde jag kalla det V-säkerheten. Igår ropade den duktiga storebrodern "Mamma, kom fort, V har tryckt på nåt jättefarligt!" Det var återigen vägguttagen han pillade med. Han drar ur och stoppar i sladdar, byter dvd i spelaren, ringer med telefonerna, stänger av datorn, eller slår på, kopplar in och ur saker så att jag blir alldeles tokig. Kanske därifrån febern kommer, men hostan är defenitivt en influensa.

Hade vi varit kvar i våra 67 i Birkastan en sån här sjukdag hade det känts lättare. Där hade storebror redan påbörjat dekorationsmålningen av väggar och dessutom hade jag ringt efter förstärkning en trappa ner. Räddningen var att F kom hem till natten så att jag fick sova ifred 9 timmar! Det gjorde det lite enklare att klara av denna dag. Inget att rapportera jämfört med igår!

onsdag 26 mars 2008

Fyra kilo semlor


Vad ska vi äta idag mamma?
Vår snälla Nanny (som vi inte har längre) lånade ut sin kokbok för att vi skulle få idéer till att laga på amerikanskt vis. V är den enda som tittat i den, men så är han ju också familjens matvrak.

Jag har faktiskt inte lagat en enda rätt på recept sedan vi kom hit. Det beror inte på att jag är spontaniteten själv och att jag gillar att skapa medan jag lagar. Nej, det beror på att vi ätit pannkaka, fiskpinnar och makaroner med korv i tre månader. Men så har vi ju förstås toppat med hamburgare på restaurang ibland. Fast det är inte så illa som det låter. Vi äter mer frukt och grönsaker här än vi gjorde hemma. Det blir oftare kokta grönsaker som tillbehör istället för sås och vi använder mindre halvfabrikat och mindre fett. Vi har aldrig förut haft en våg, men vi skaffade en för att kunna ha lite koll på de extrakilon vi väntade oss. Men det blev tvärtom, nu har jag istället tre-fyra kilo tillgodo på semmelkontot när jag kommer hem!

Eftersom bra fikabröd är en bristvara här så trodde jag vi skulle baka mer än vad vi gör. Första månaden gjorde vi kladdkaka ett par gånger och jag har lärt mig en variant på mjuk pepparkaka med pumpa i som blir helt ok (och som alla barnen här med olika allergier tål!). Men oftast så tar vi ostmackor till kaffet och det kan egentligen inte bli godare än så.

Men för tillfället är faktiskt fika-hyllan ovanligt full. På långfredagen gjorde vi en utflykt till ett IKEA som nyss öppnat i en stad två timmar bort. Fånigt nog pirrade det i magen när vi närmade oss. Ute på parkeringen var leendet bredare än någonsin hitills. Vi gick sedan omkring där i trängseln med raka ryggar och stolt blick. Jodå, vi är också från Sverige. Billy och köttbullar, det har vi vuxit upp med minsann! Tyvärr serverades det pommes till köttbullarna och ingen mjölk fanns det heller. Men vad gör väl det när man får avsluta besöket med att handla delikatesser. Knäckebröd, sill, lax, lingonsylt, vaniljsås, pärlsocker, Pågens kanelsnäckor, Ballerina-kex, pepparkakor, kaviar, Marabou choklad och en del andra mer eller mindre svenska och nödvändiga bristvaror.

tisdag 25 mars 2008

En frisk sjukdag senare...

Jag gjorde misstaget! Tog ut kafferasten i förväg. Tror ni det blev någon vila idag? Nä, precis, och anledningen var 2-åringen som gjorde en vurpa och bet sig i tungan. Låter inte så farligt, och händer en livlig lillebror hela tiden. Men precis som vi skulle lägga oss vid halv 12-snåret igår så vaknade V och grät så mycket att vi inte kunde lugna honom. Inte ens den allra käraste ägodelen Nappen kunde trösta Knyttet. När vi tände lampan såg vi varför. Hela vänstra sidan av tungan hade svullnat upp och fick inte längre plats i munnen. Det rann dregel och tårar framför Teletubbies i tre timmar, sedan blev Mr Alvedon räddningen. Såhär i efterhand förstår jag inte varför vi inte kallade in honom tidigare. (Jag som köpt med mig två års förbrukning...)

Dryga fem timmar senare vaknade jag och hade 45 minuter på mig att göra oss tre klara att åka till skolan, första dagen efter en veckas lov. Velade lite men bestämde mig för att ge upp och försöka ha en frisk "sjukdag" hemma med två glada barn och en tålmodig mamma. Lyckades nästan, men nu lägger jag mig med vad jag tror är feberfrossa och hoppas maken ska komma hem och säga att konferensen i Mexico blev inställd. Sweet dreams!

söndag 23 mars 2008

Hur rent måste ett hus vara?

Visst, jag har lovordat ytan, direktaccessen till garaget och vårt sovrum som är lika stort som vår lägenhet är hemma. Det är underbart med gästtoalett, flera våningsplan skapar avskildhet när man behöver, egen tvättmaskin kan stå på dygnet runt när det behövs etc. Fördelarna med hus kontra lägenhet är många. Men nu har vi liksom insett några nackdelar också och just nu är det städningen som gör mig galen. Det känns som om när jag just kommit runt ett varv så är det dags att börja om. Jag vet att ni som är husägare skrattar åt våra nybörjarkänslor, men det bjuder vi på!

Frågan är bara var man ska lägga nivån på städning. Hur rent måste man ha det? Jag skulle kunna ägna alla timmar som jag är själv hemma åt att städa, det skulle kännas trivsamt att ha det rent och snyggt. Men jag skulle inte känna att jag tog tillvara på Tillfället på ett bra sätt. Tillfället som är här och nu i två års tid. Jag funderar på att ta seden dit man kommer och börja använda anti-bakteriell spray och blomdoft istället för skurborste och dammtrasa. Det kan nog räcka ganska långt. Eller vad tror ni?

Imorgon är det skoltimmar för de två vilda påskhararna som varit lediga i en vecka. Djurskötaren ser fram emot en 2 timmar lång kafferast!

torsdag 20 mars 2008

Tur i oturen

Det har regnat i tre dagar nu, oavbrutet. Utemöblerna står där alldeles övergivna och väntar inte längre på ytterligare plusgrader utan på uppehåll. Igår spenderade vi två timmar i garaget med porten öppen. På så sätt fick vi lite luft och slapp samtidigt mycket regn. En ganska medioker kompromiss, men bättre än ingenting. Det är inte alla dagar som man har energi att sopa bort grus i garaget, det var nog bara igår.

Idag övade A och jag på positivt tänkande och kom fram till följande:
- När det regnar slipper man vattna, men blommorna kan växa.
- Om man går ut när det regnar behöver man inte duscha.
- Det är kul att leka i vattenpölar!

Som tur är har vi ca 100 TV-kanaler. Som otur är hittar vi inget vi vill se. Det kanske är tur förresten.

onsdag 19 mars 2008

Pigga pensionärer i Västermalmsgallerian?

På onsdagar går vi på musik, typ Klapp & Klang fast för äldre barn. Lokalen ligger i ett litet inne-köpcenter som i storlek är ungefär dubbelt så stort som Västermalmsgallerian (men med ett myyyycket sämre utbud!). Varje gång vi är där ser jag ett roligt fenomen. Nämligen pensionärer i mjukisbyxor som promenerar runt med raska steg och målinriktad blick. Det ser för roligt ut! Varför just där? Varför inte ute i friska luften? Jag vet inte hur många varv de går, men det syns att de är vana köpcentrums-gångare. Nästa gång ska jag ta med kameran och se om jag kan ge er bildbevis. Om detta visar sig vara en ny trend som inte nått Kungsholmen än får nog shoppingeliten i Västermalmsgallerian snart se upp för pigga pensionärer.

måndag 17 mars 2008

Vår uteplats



En del av er vet ju att jag fyndade en del möbler inför flytten hit. Idag ställde vi upp utebordet (130x130 cm) som jag hittade på Askos utförsäljning för 144 kr. Stolarna var tyvärr redan slut men vi hade faktiskt redan 3 IKEA-stolar som passade perfekt till, och tror ni inte att jag hittade en fjärde likadan på deras Fyndet-avdelning sista veckan innan containern packades. Så nu står mina fynd på terrassen utanför köket och vi bara väntar på ytterligare några plusgrader innan maten dukas fram där.

Bilden är dessvärre inte från vår uteplats utan lånad från magasinet Mary Engelbreit´s Home Companion
Foto: Isaac Bailey

What makes a Housewife desperate?

Jodå, nu har jag det på pränt. Det kom hem ett viktigt papper och där stod det klart och tydligt, L = Housewife. Maken hade minsann fått en alldeles för tjusig titel som han är mallig för, men den var så viktig att jag inte ens kommer ihåg den just nu. F försökte trösta med att Housewife minsann är nåt att räkna med här, det betyder INTE att man är en nobody. Lätt för "han-med-den-tjusiga-titeln" att säga.

Men vad är egentligen en Housewife? Det måste jag ju ha klart för mig om jag ska kunna veta ifall jag är en eller inte. På lexin läser jag att det är "frun i huset; föreståndaren för ett större hushåll". Ja, frun i huset det är jag ju. Och föreståndare för vårt hushåll det måste man ändå säga att det är jag också. Det är ju jag som bestämmer om vi ska städa eller inte, när vi behöver tvätta och vad vi ska handla. Sen är det kanske inte alltid jag som just städar, tvättar och handlar men föreståndaren måste väl också kunna ha medhjälpare i form av en heltidsarbetande make, eller hur? Hallå, man kan ju inte helt tappa jämlikhets-strävan bara för att man plötsligt är utan jobb i ett annat land, och förresten så prenumererar jag på 7 olika magasin som jag ska hinna läsa.

OK jag erkänner, enligt benämningen ovan är jag en Housewife. Men jag ska fortsätta fundera på vad man egentligen gör på dagarna som en sådan - och när man tenderar att gå under benämningen "Desperate". Någon som vet?

onsdag 12 mars 2008

S som i orm

Igår var lillebror på skolan för att se om han var redo att börja. Jag sa hej då efter fem minuter och satte mig på en stol utanför. Det fanns ett litet titt-fönster och där kikade jag in ibland. V var sitt vanliga jag och lekte, åt och pysslade med sina nya kompisar med stort engagemang och intresse. Efter en timme åkte jag hem ett ärende och V stannade ytterligare en timme.

Han blev antagen och börjar om 2 veckor efter att vi haft springbreak här. Han kommer gå i sin skolklass två förmiddagar i veckan och sedan finns en "lekis-avdelning" där han kan vara hur mycket vi vill. Ofta på förmiddagrna är det bara 1-2 barn där så det kan nog bli riktigt mysigt för honom där. Dessutom ligger den avdelningen alldeles bredvid A´s klassrum. V har alltid varit så tydlig med att visa vad han vill istället för att använda ord och det tror jag är en fördel nu när han ska kommunicera med sina nya kompisar. Men det ska bli jättespännande att se vad som händer med språket, för det är först nu som han börjar försöka använda ord ordentligt, härmar och är intresserad. Jag gissar att det kommer bli en skön blandning av svenska och engelska framöver. Hans mest tydliga engelska ord är Bye Bye och det bjuder han gärna på, både när det passar och inte.

Det här med språket är verkligen intressant och jag vet att det kommer en dag när jag "kommer på" A med att prata engelska med sina kompisar. Det hände min granne igår när hon hämtade sin 5-åring i skolan. De har bott här ett halvår längre än oss så det är inspirerande att se vad mycket hennes grabbar redan lärt sig.

A tycker det är kul med bokstäver och han ser bokstäver överallt, det kan vara allt från en ringlad spaghetti eller en snöfläck. På skolan har han jobbat litegrann med engelska alfabetet. Igår sa han "Titta mamma, s som i orm"! Så småningom lär han sig nog också o som i snake, men visst är det förvirrande...

Igår var för övrigt första gången som A självmant valde att gå ur bilen när vi stod i Traffic på skolan. Först greppade han ratten med ett hårt tag för att inte kunna bli utlyft, men sedan när han fick höra att det skulle vara "eget arbete" och att Ms T (som hjälper till 2 dagar i veckan och brukar ägna mycket tid åt A) var där då plötsligt släppte han och hoppade ur bilen. Både jag och Mrs C förvandlades till frågetecken, glada sådana förstås.

Nu är det dags för C som i kaffe och S som i mellanmål.

lördag 8 mars 2008

Innekatter


Det snöade hela dagen igår.


Och inatt. Stackars nyplanterade blommor.


I vår familj har vi två innekatter som gärna sitter vid varsin dator. De andra två katterna sitter på trappen och äter frukt just nu. Resten av dagen ägnar vi åt barnkalas och fortsatt iordningställande av gästrummet. Det sistanämnda är ett sätt att hantera att vi längtar så mycket efter besöket som kommer om en månad.

fredag 7 mars 2008

Snickarboa

Måste bara skriva kort och berätta att jag har en riktig lyxig stund på tu man hand med mig själv och min latte. Har låst in mig i min snickarboa (ateljen), A är på skolan och V nere med Nanny. Utanför viner snöiga vindar. Här inne är det strålande sol. Ha en fin helg!

Oväder?

Visst har jag sagt att jag inte är så intresserad av väder? Här måste man vara lite påläst vare sig man vill eller inte. Sedan vi kom hit har det varit 2 "väder-larm" som jag och A kallar det. Första gången visste inte jag och F vad det var för larm som gick. Vi visste inte att rekommendationen är att se på nyheterna för mer information och sätta sig i säkerhet. Vår säkerhet är vår källare och då framförallt rummet utan fönster. Men vi visste inte bättre och somnade om. Vi fick sedan höra att det varit en tornado den natten och att en person hade omkommit.

Andra gången larmet gick var det Thunder storm (åskoväder) och jag kan lova att det var blixtar som heter duga. Spännande och vackert tyckte jag. Inte heller denna gång gick vi ner. Båda killarna sov och det kändes både jobbigt och lite fånigt att släpa ner oss i källaren bara för att det åskade.

Nu har vi fått lära oss vad en vind kan åstadkomma och blivit tillsagda att ta larmet på allvar. Sagt och gjort. Igårkväll avbröts plötsligt barnprogrammet för en informationsbild följt av att larmet gick. Jag var själv hemma med killarna och ansvarsfull som jag är förberedde jag en evakueringen ner till källaren. Jag slängde upp en sovande V på axeln och krånglade ihop välling till A. Packade på mig två böcker och en filt. Blev osäker och bestämde mig för att lägga ner V igen. Jag hade ju tittat ut och kunde inte ens med god fantasi få trädtopparna att svaja. På nätet stod det noll vind och ingen varning. Hur skulle jag göra?

Jag gick aldrig ner med boysen. F skrattade gott när han kom hem och frågade om jag inte hade sett mailet med info om att larmet skulle testas. Nåja, nästa gång är jag bättre förberedd. Då gör jag vällingen innan jag lyfter upp 14 kilo på axeln. Det kommer gå smidigare då. Nästa gång.

torsdag 6 mars 2008

Hemliga beundrare?

Varför träffade inte vi nån ikväll? undrade A innan han somnade. Det är lite ensamt här till och från. F och jag vi har ju varit inställda på det. Men det är klart att inte vår 4-åring förstår varför det är så. A har 5 härliga svenska kompisar här, och de betyder oerhört mycket! Så har han mig och lillebror hela dagarna. Och pappa förstås, men bara två timmar på kvällen och på helgen.

Det är kul att så många läser vår blogg och är intresserade av hur vi har det. Det är fler besökare per dag än jag nånsin kunde tro när jag började. Men vilka är ni som läser egenligen? Det vore jättekul om ni skrev en kommentar ibland. Jag har ju två ständiga kommentatorer som själva är bloggare, Annika som är V´s gudmor och så Skrivarmamman som är en ny bloggbekantskap. Men ni andra, skriv en rad. Så kanske det känns lite mindre ensamt här ibland. Visst kan det vara spännande med hemliga beundrare, men det vore mer värt att veta vilka ni är.


En av besökarna här som jag vet om är Mona och hon har gjort de fina ljuslyktorna på bilden. De tillhör kategorin "mina favoritsaker".

onsdag 5 mars 2008

Bara 22 månader kvar

F och jag hann få en timmes pratstund nu ikväll. Det var första gången sedan vi flyttade in i huset så det var väl på tiden. Lite uppdatering på läget, hur det känns och så. Lite snack om pågående amerikanska valet hann vi med också.

Vi har bott in oss i huset så pass att vi snart förväntar oss att allt ska vara på plats och fungera bra osv, vilket är en fälla. Det är faktiskt bara en dryg månad sedan vi blev med hus här, vi har fortfarande ett par kartonger att packa upp, tavlorna står på golvet, vi har inte kommit iordning i garderoberna, ateljen är provisorisk, datorplatsen i köket likaså, den trasiga espressomaskinen är inte utbytt, gästrummet inte inrett, saker och ting har inte hittat "sin plats" ännu.... Listan kan göras mycket lång!

Men inget känns riktigt akut längre. Rutinerna kring skolan börjar sätta sig, F har kommit in hyfsat i jobbet, jag har börjat träna, vi har lärt oss hitta någorlunda i mataffärerna och kan laga mat som känns helt ok, vi har roliga aktiviteter att göra i veckorna... Sakta men säkert börjar det bli vardag för oss härborta. Och vill ni veta något helt sjukt? Både F och jag hade gått och tänkt att "Oj, i december är det bara ett år kvar. Vad snabbt det går!" Nästan känt oss lite stressade. Galet! Måste fråga de andra svenskarna om de kände så i början.

Tänkte ringa en japansk mamma i området imorgon och bestämma träff. Hon har 3 killar, varav den yngsta troligen börjar i V´s klass i höst. Förutom att det är kul att träffa andra för både mig och killarna så kan hon ge bra shoppingtips. Så snart våren är på stadigt intåg så behöver jag nämligen komplettera garderoben. Hemma i Sverige har jag alltid haft dåligt med vår- och sommarkläder och klarat mig rätt bra ändå eftersom vädret är som det är. Men här bara måste garderoben anpassas eftersom säsongen är både längre och varmare. Inte mig emot att tvingas shoppa! Glömde påtala för F på vårt lilla familjemöte nyss att jag behöver tid i kalendern för det. Nu har han redan lagt sig och jag sover när han åker till jobbet. Men jag kan ju alltid skriva en lapp och sätta på kylskåpet.

Avslutningsvis vill jag bara (till vissa vänners besvikelse) tala om att jag har ingen som helst koll på Melodifestivalen i år. Läste på någon annans blogg att min idol Carola var med men inte gjorde någon succé. Det är allt. Och det känns sååå befriande!!

tisdag 4 mars 2008

Skolmogen?

Nästa vecka ska det avgöras. Efter lite påtryckning ska nu V på besök på skolan för att se om han får börja redan nu eller om han måste vänta till hösten. Är han skolmogen eller inte, det är frågan. Klassen är för 2- och 3-åringar och V fyller ju 2 om ett par månader. Jag hoppas att han är redo, så att han får träffa jämnåriga. Det kan inte vara jättekul att dras med mamma och storebror hela dagarna. Visserligen var Nanny ett uppfriskande inslag, men skolan skulle vara ännu bättre. Jag tror det skulle underlätta för storebror också att veta att båda två är utan mamma och hemmet för en stund. Fram till sommaren är det bara 2,5 timme 4 dagar i veckan som A har skola, och jag tror det är lagom för V också.

Men skolstart för V innebär att mammaledigheten är slut, antagligen för hela livet. Tänker jag vidare på det kan det nog kännas lite ledsamt. Men allt har ju som bekant sin tid och i så fall börjar min tid som verklig hemmafru istället. Undrar om det är som att vara mammaledig med barnvakt ett par timmar om dagen... Det ska jag nog kunna leva med i så fall.

Jag läser ju två universitetskurser på distans härifrån. Om jag får lite egentid framöver borde jag känna mig skolmogen även jag.

söndag 2 mars 2008

Vårkänsla

Idag söndag hade vi femton grader och rena rama vårvädret! Vi satt på trappen och fikade, killarna planterade blommor i rabatten och sedan blev det golfträning på baksidan.



Hålla igång

Vi håller igång skapligt, men det känns som en utmaning att röra sig tillräckligt. Ni vet, från hallen till bilen, parkera nära eller handla drive-thru, från bilen till hallen och så vara hemma igen utan att ha åstadkommit mer än 10 steg. Men så snart det är skönare ute så kommer vi att vara ute i parkerna mer, cykla mer och spela en hel del fotboll (är det verkligen jag som skriver detta?). Vi har en favoritaktivitet 2 gånger i veckan och det är något som kallas Open Gym. Det är en stor gymnastiksal med mjuka mattor, stora bollar, redskap, rutschkana, studsmattor och mycket mer som är öppet under en timme för fri lek. Igår tog vi med pappa F dit som ni ser på bilden.







F springer och har en slinga runt sjöarna här som är bra. Enda faran är när man springer genom bostadsområdet där hundarna ofta har osynliga staket. De har ett halsband som ger hunden en stöt om de går utanför en viss markering. Tydligen säkert, men jag kan förstå att det inte känns helt bekvämt att springa förbi en stor skällande hund som "är lös". Jag skulle också ta en omväg.

Själv har jag ju jazzdansen numera och ska gå på ytterligare step-pass eller liknande en gång i veckan. Till hösten när båda killarna är på skolan kan det nog bli lite mer. Det är mer än jag tränat på många många år. Härligt. Skrivarmamma brukar recensera klädseln på friskis-pass, jag återkommer med rapport härifrån så snart jag kan! Alla anledningar till att gå och träna är väl bra!?

lördag 1 mars 2008

Commercial



Det är lördagmorgon, frukosten var framdukad när jag och A kom ner till köket. F och lillebror hade vaknat lite tidigare. Juicen och frukostflingorna på bordet framför lillebrors underbara smajl. Lite som en amerikansk reklamfilm...

Apropå reklamfilm så är det mycket A ser på tv som han önskar sig. "Mamma, titta nu hela tiden. Allt det här önskar jag mig, titta hela tiden." Det är mest superhjältar med diverse skjutfunktioner. Han har kommit på ett otroligt smart sätt att hantera denna önskan efter saker på. Han klipper ut bilder i reklambladen på sånt han önskar sig (då kan det vara allt från actionfilmer till strumpor eller smycken) lägger de i ett kuvert och skickar till affären Walmart. "Jo, eftersom vi inte har råd att köpa allt, så kan de ge mig lite"

Annat som A funderat på och sagt senaste dagarna:
- Här i usa äter man inte nyttigt. Man blir jättetjock så frisören fastnar med saxen i magen.
- Det är inte varje dag vi får besök. Det är kul att få besök.
- Är jag ledig idag? Ja, men då går vi upp nu på en gång så blir min lediga dag längre.