HAPPY HALLOWEEN

Idag tar vi seden dit vi kommer och firar Halloween. Spännande är rätta ordet. Visar bilder sedan. Kort kan jag berätta att i vår stad är det väldigt uppstyrt. Mellan kl 17-20 får man gå runt hos grannar och köra "Trick or treat". Enligt de svenskar som varit med ett tag här så är det en rolig familjehögtid. Jag har ju varit minst sagt ointresserad av Halloween tidigare, men nu ser jag faktiskt fram emot fredagkvällen. Firar ni som läser Halloween?

Lögn på löpsedeln

Jag var på en rätt ful butik som säljer bland annat barnböcker till jättebra priser. När jag står där och bläddrar bland böckerna hör jag en man några meter ifrån mig ta ett telefonsamtal.

- No, I just stepped out from a meeting. I am in XX... och så fortsatte samtalet med detaljer som ABSLOUT inte stämde med verkligheten vi befann oss i.

Jag var den enda inom hans synhåll och den enda som också kände till hans lilla lögn. Därför vågade jag inte titta på honom med risk att han skulle känna sig besvärad. Men jag blev nyfiken vad han gjorde på den där sunkiga affären istället för att vara på ett business-möte i den stora staden 45 minuter bort. Ibland är livet minsann riktigt spännande. Eller så händer det för lite i mitt liv just nu. Vad tror ni?

Något snyggt!

Tänkte bara visa den här som jag såg i Anthropologies senaste katalog. Snygg tycker jag!

Vad är väl en bal på slottet?

Idag kändes det trist att vara hemmafru. Ge killarna frukost, skjutsa till skolan, äta egen frukost, plocka, städa, tvätta, plocka, äta lunch, plocka undan, betala en räkning, hämta på skolan, mellis, plocka undan, och så jaha middag, fryspizza in i ugn, värmd fryspizza ut ur ugn, och OJ det var ju trevligt maken kom hem till maten, plocka undan, hänga tvätt och så... ...sist men inte minst blogga.

Inte så lite avis på den bloggande svenske lyxmannen som glider runt och roar sig i NY medan frun jobbar. Han är himla rolig, läs om ni har tid.

Imorgon är en annan dag. (Vem var det som sjöng den?)

Internationellt barnkalas avklarat

Så var barnkalaset avklarat. Ungefär så känns det. Vi tänkte ha ett ganska litet kalas här i USA för några killar i femåringens klass (plus ett par av de svanska killarna i samma ålder). Tanken var att vi skulle börja jobba lite på den sociala biten här. Men hur 17 lyckas man med ett roligt kalas som också passar flera olika nationaliteter? Vi hade bjudit in killar från fem olika nationaliteter, men tysken kunde inte komma det visste vi och kinesen dök aldrig upp. Men 8 killar totalt blev det och det var en rätt lagom stor grupp tycker jag.

Vi körde något som kändes som ett hel-ylle svenskt kalas som började med en femkamp. Pojkarna mot papporna i diverse grenar såsom säck-hoppning, sugpropps-pistols-skytte, bowling m.m. Det var jättelyckat kändes det som. Sedan var det glass-tårta, Pågens bullar, chokladbollar och Singoalla-kex på barnbordet. Papporna bjöds på äppelkaka med svensk vaniljsås. Det var inte meningen att det skulle bli så svenskt faktiskt, det bara bidde så... Innan killarna gick hem fick de naturligtvis varsin godispåse med sig med bland annat Ahlgrens bilar.

Födelsedagsbarnets ena fröken var med eftersom hennes son var inbjuden och det verkade på henne som att det både var roligt och lite nytt, men det är svårt att veta hur konstigt och annorlunda vi beter oss här egentligen. Och i vilken grad det uppskattas alla gånger...

Det känns som att det bara kommer att bli svårare ju äldre killarna blir att ordna lyckade kalas. Det verkar vara en konst i sig och alla verkar vilja "bräcka" varandras kalas. Iallafall fick jag den känslan hemma i Stockholm. Tur att det bara är en gång per år! Hur firar ni andra barnkalas?

Tävla!

På julbloggen My Lovely Christmas Home kan du tävla om vinterns finaste julhälsningar. Råkar vara mina egna kort faktiskt! Lycka till!

Om ni inte vill tävla kan ni alltid titta in där och höra vackra vinter-toner...

Hårresande kupp

När jag var hemma i Stockholm för ett par veckor sedan blev jag utsatt för en kupp. Min bästis skulle slinga mitt hår. Jag har nämligen inte vågat gå till någon frisör här, trots att jag ropat hem 3 presentkort på salongsklippning på auktion... Nåja, jag frågade om hon tyckte jag skulle klippa mig först. Svaret blev "Nej, det kan jag göra". Jag såg framför mig en ansning av topparna och satte mig på den lilla pallen i hennes pyttelilla badrum. Jag såg min panna i spegeln, inte mer.

Efter en stund säger min bästis "Du har minsann inget förlåtande hår!" och menar att om man klipper snett så syns det. Ehh, kanske hon gav sig in på för djupt vatten iallafall tänkte jag men satt lugnt kvar. "Sådär!" och så tog hon av mig den skyddande manteln och jag ställde mig upp.

Jaha, där stod jag framför spegeln med kortare hår än jag någonsin haft och hör min bästis säga: "Jag har alltid tyckt att du ska ha sådär!". Jag måste säga att frisyren passar mitt ansikte osv men jag var inte riktigt beredd. Men med lite styling och sminkning så blev jag finare än nånsin. Tur att man har vänner som bryr sig om ens utseende när man själv inte tycker man har tid. Och som dessutom tycker att det blev riktigt proffsigt klippt för att vara oproffesionell.

Ja, tänk vad en jurist kan åstadkomma och överraska. Kanske ska jag gå till frisören nästa gång och få lite vägledning i den juridiska djungeln. Iallafall skönt att man inte behöver hålla sig till en sak utan kan få lov att vara lite gränsöverskridande ibland. Och tusen tack Sara för "kuppen".

Mamma, vi tar chansen och gifter oss!

Igår var maken på tjänsteresa med övernattning. Storebror jublade över att få ha mamma för sig själv ett helt dygn. Ingen diskussion om vem som ska läsa saga på kvällen då inte. Han var så glad och hoppade omkring (medan stackars pappa var kvar hemma). Då slank det ur mig:

- Du kanske vill gifta dig med mig också när du blir stor?
- Men du är ju gift med pappa!!!!
- Javisst ja....
- Men om han dör lite före dig. De som är större brukar ju dö före. DÅ HAR VI CHANSEN! (ögonen tindrade)

Han förstod INTE varför en mamma och en son inte får gifta sig. Han trodde att pappa också är en del av mig precis som han och lillebror. Visst känns det så ibland, som att man hade tre barn istället för två + en make, men det är en helt annan historia. Vi fastnade liksom i resonemanget om äktenskap inom familjen men då kom engelskafröken lägligt och plingade på dörren. Känns som ett misstag att föra äktenskap på tal. Men ett roligt minne från en av hans super-mammiga perioder.

Finns det äppelträd i USA?

Inte en enda tomt i vårt område har fruktträd. Alla träd är ornamental pear eller liknande som alltså inte bär frukt. Jag undrar varför. Ni andra som bor här i USA, hur ser det ut runt er, finns det bär och frukt i trädgårdarna?

Hur gick det med snacksen?

På allmän begäran måste jag berätta hur det gick med snacksen. Vi dukade upp vårt fat med smörgåsar, vindruvs-spett och svenska fullkornsskorpor (inhandlade på IKEA). I sista stund blev jag lite nervös att det inte skulle räcka nämligen. Sedan blåste vi ut blå och gula serpentiner. Det var något som fröknarna och klasskamraterna aldrig hade sett så det var naturligtvis mycket spännande tyckte de!

På A:s avdelning får man ta snacks när man själv känner för det. Man går och skriver sitt namn på en post-it-lapp, markerar med den en plats vid bordet, tvättar händerna och är sedan redo att ta det man vill ha. På en skylt står det hur mycket man får ta av det som bjuds. 1 skewer (jaha, då lärde man sig vad spett heter), 1 sandwich and 1 toast (skorpa). Lingondrickan var obegränsad.

Och det var barn som började ta på en gång, de måste tyckt att det såg gott ut. Jag såg inte någon på hela förmiddagen som rynkade på näsan. Det tolkar jag som ett gott betyg! Ska bli spännande att höra vad de andra har med sig på sina födelsedagar.

Jag stannade i klassen fram till samlingen klockan 11. Hans klass sjöng för honom och så lekte de en lek som A fick välja. Sedan berättade jag för hans kompisar något om A från varje år han har levt. A fick symbolisera åren med att gå ett varv med ett jordklot i sin hand runt en sol som hängde i taket. Ett varv för varje år. Jag berättade att under det första året så flög A flygplan första gången (till Prag) och han lärde sig att gå. Andra året åkte han skidor för första gången och så var det då han fick en lillebror. Tredje året fick han sin första cykel med två hjul (och stödhjul såklart). Fjärde året flyttade han till USA och började lära sig engelska. Nu på femte året firade han sin födelsedag hemma i Stockholm.

Så, visst var dagen lyckad. Inga vassa spett i struparna och inga rynkade näsor. Med roliga serpentiner som grädde på moset. Yes!

Måste jag fisa under täcket?

Vi började för över ett år sedan att dela upp det på varannan kväll. Konsekvens ska ju vara bra (har man hört) när något strular. Vårt problem var kvällens sagostund. Storebror ville alltid att jag skulle läsa och det var för att slippa tjat och frågan om vems tur det var som vi slaviskt följde regeln "varannan kväll mamma, varannan kväll pappa". Inte bara konsekvent utan även pedagogiskt och enkelt, tyckte vi. Men vet ni vad, det har inte hjälpt ett skit! VARENDA kväll det är makens tur att läsa så protesteras det hej vilt. Och jag menar verkligen högljutt hej vilt. Just i skrivande stund ligger huliganerna därinne och skriker och gråter för att det är pappas kväll. Igen. Det har nu gått ett år.... Om inte jag är hemma så är det inte samma gnäll, såklart. Men vem vill tvingas ut på en mörk kvällspromenad varannan kväll bara för att det ska vara möjligt för övriga familjen att läsa och ha mysigt innan lampan släcks?

Såklart frågar jag mig varför det ska vara sånt slagsmål om mig. Det enda jag kan tänka mig är att jag är en sådan eminent sago-läsare att jag faktiskt är värd att fightas för, varje kväll, eller jag menar varannan kväll i ett års tid.... Jag hoppas naturligtvis att det finns en klok förälder bland er läsare som har varit med om nåt liknande och som har ett moget och välgenomtänkt gyllene tips?? Annars kommer jag att börja läsa hackigt och fisa under täcket framöver. Minsann.

Birthday snacks

När man fyller år på storebrors avdelning ska man ha med sig dagens snacks. Det får inte vara cupcakes, tårta eller kakor utan måste vara något "nyttigt". Bestämde mig får att göra ostmacks-hjärtan. Dvs lägga ost på vitt formbröd och sedan använda pepparkaksformar för att stansa ut hjärtan. Men efter tydliga direktiv från maken blev det trekanter istället för hjärtan (det gick MYCKET snabbare = passade jetlaggade föräldrar bättre). Sedan trädde jag upp vindruvor på spett. Det ser faktiskt rätt fint ut. De får gärna tro att man brukar göra så med vindruvorna i vårt land. För att inte bli stämd av någon klasskompis så knipsade jag bort de vassa spetsarna på spettet. Det kändes absolut rätt här, men det hade jag inte gjort i Sverige.

Summa summarum blev morgondagens snacks kanske lite trist, men trots allt gott och enkelt. Tycker vi vill säga. Ska bli spännande att se hur klasskompisarna reagerar. Vad tror du?

Home sweet home...

...var det nu är nånstans???
Det känns som vi har två hem, två vardagar med allt som hör till. Konstigt. Nu har vi varit hemma i Stockholm i två veckor och just kommit tillbaka hem till USA. Precis som förra gången hade vi väldigt fina och roliga stunder med våra vänner. Härligt, men också lite smärtsamt att lämna dem - igen. Nu väntar kalas för storebror till helgen. Då har vi bjudit in några killar från klassen så det blir spännande. Vips, så är visst allt här i USA igång och levande igen. Som om det hade varit paus härborta i två veckor ungefär...

Det är en konstig känsla iallafall, det här med att ha två hem. Var vi än är finns det något och någon att sakna på det andra stället. Berikande och besvärligt på samma gång!

Mormor med mutor

- Kom och ge mormor en puss så får du kameran sen!

Skönt att man inte är ensam om att använda mutor...

Änglar finns

Det känns som om jag träffat en ängel. Någon som betyder lite extra. Vi har bara setts två gånger. Tänk att man får känna så. Spännande.

Easy way

Jag gör som Zun. Nu är det lättare att lämna kommentar. Det man skriver ska liksom inte försvinna bara sådär...

Nu finns det ingen ursäkt kvar kära vänner...

Frågesport till en passiv hemmafru

Nu är det nyhetstorka. Passar bra med en frågesport från hyperballad:

Eleven details about en trött hemmafru på vift

1. Clothes shop – TJ Maxx nuförtiden
2. Furniture shop – IKEA och antikshoppar
3. Sweet – mintchoklad (tröttnat lite på punschpraliner)
4. City – Stockholm i mitt hjärta.... (och några timmar från Chicago)
5. Drink – kaffe
6. Music – radio
7. TV Series – Dora & Diego
8. Film – senast August Rush, rekommenderas!
9. Workout - stepp (äkta stepp alltså)
10. Pastries - morotskaka och semla!!!!
11. Coffee – latte

Han är stor nu!

Storebror har blivit ännu större. Han fyller nämligen fem år idag! Hela familjen är ledig idag och A har själv fått önska vad vi ska göra tillsammans. Äta godis hela dagen var ett önskemål som tyvärr inte infrias. Men att leka med A och L det ska vi absolut göra!

Käraste A - jag är så glad att du kom!

No thanks

Nu har storebror en ny taktik för en störande lillebror:
-"No thanks" i normal ton.

Det låter trevligt. Det är så mycket bättre än ett NNEEEEEJ i falsett. Han har anammat sina fröknars metod. Heja!

Ring och vinka!

För alla med hemlängtan som bor utomlands. Gå in på webbkameror.se och kolla in din favoritplats (om den finns). Ni som ofta passerar Stureplan kan väl ringa därifrån nån dag så kan jag se er. Eller så kan man ju såklart ringa via Skype och se varann lite närmare...

Tror jag hörde talas om webbkamerorna på sunnyswedes blog tidigare. Bra med alla utlandssvenskars sidor. Man hittar alltid lite styrka och bra tips!

Jag kollar gärna in Mariehamn, Visby och Sergels Torg. Vilken är din favoritvy?

Jag rekommenderar...

...Sonja Aldéns alldeles färska skiva Under mitt tak. Extra härligt med svenska texter just nu. På hemsidan kan du höra smakprov. Hej och tack Cuni och Sonja!!

Nya hem sökes!

De har miljömärkningen Svanen, kommer i set om 7, sprider glädje omkring sig, är originella och omtyckta. Någon som kan tipsa mig om nya hem för mina kort? Kanske din favoritbutik eller din egen butik?

Kort och gott: mina kort söker nya återförsäljare.
Tipsar du om butik som blir ny återförsäljare belönas du såklart!

Sån är han!

- Mamma, det finns ju människor som gillar krig och det. Krigsfilmer och sånt. Jag gör ju det. När jag blir vuxen ska jag se alla såna filmer. Men du gillar ju inte det.

Jag tror det är det ENDA som storebror accepterar att vi tycker olika om. Annars blir han helt knäckt över att man kan ha olika åsikter om saker. Nästan varje dag hör jag honom säga "Nej, jag TYCKER inte så. Det ÄR så." Mycket mer envis person får man dessutom leta efter. Finns bara en, han bor i Segeltorp och är min käraste morfar!

Jag önskar jag vore där...

Kanske vill du gå istället?

I helgen är det vernissage på Galleri R i Linköping. Mamma Lillan ställer ut sina senaste målningar. Öppettider och adress hittar du här. Hon har tydligen experimenterat med cementblandaren. Gå dit får ni se! Glöm inte att skriva en kommentar här sedan och berätta vad ni gillade bäst.

Godmorgon Radio

Vi satt på 4:an från Sankt Eriksplan mot Radiohuset och hade båda fjärilar i magen. Det var tidigt på morgonen så jag hade iallafall inte fått i mig så mycket frukost. Min väninna J var uppenbart nervös. Sånt som hör till när man ska prata i radio inför halva Sveriges befolkning. Mina tidigare erfarenheter på radiofronten var en fånig tävling i lokalradio. Inte mycket att skryta med alltså...

Vi hade fått förfrågan om att komma och berätta om vår fyll-i-bok Personligt i Morgonpasset i P3. När frågan kom visste jag faktiskt inte HUR populär den kanalen är. Men det blev jag varse när både var och varannan hade hört inslaget. Hemma i lägenheten satt maken och småkillarna med radion på. Dagis fick vänta lite den här morgonen.

Radio-intervjunägde rum idag för precis ett år sedan. Sedan detta hände, som inte känns så länge sen, har Jenny fått utökat, både med en bebis och tre nya fyll-i-böcker. Somliga är driftiga. Själv tog jag radiodebuten i ryggsäcken och drog västerut. Resten känner ni till.

Säg hej!

Idag tänkte jag inte skriva nåt. Istället tänkte jag att du som läser kunde skriva en rad till mig. Det är så roligt att få veta vem som är här. Trots allt hamnar 40 personer här varje dag. Vilka är ni?

För er som inte vet hur man gör:
Klicka nedan på länken där det står " X kommentarer. Alla välkomna att skriva här!". Då kommer en ruta upp där du först skriver din hälsning. Sedan skriver du av bokstäverna under ordverifiering (för att jag inte ska få massa skräp-meddelanden). Sist väljer du en identitet, till exempel Namn eller Anonym. Typ så enkelt är det. Prova!