Nu har vi varit här i en och en halv månad. Det har på ett sätt gått väldigt fort, men det har också hänt otroligt mycket. Tänkte försöka sammanfatta lite av varje av det som är viktigast för oss just nu.
Det mesta fungerar efter förutsättningarna bra och vissa saker bättre än andra. F och jag är rätt trötta hela tiden för att vi lägger oss för sent. När båda killarna somnat är det mycket vi vill eller måste fixa; skruva ihop möbler, installera skrivare, maila med A´s lärare, leta bil, packa upp kartonger, beställa diverse saker till huset, förstå sig på hur man betalar en räkning, fylla i ett formulär, fylla i ett annat formulär, förstå sig på tvättmaskinen, lära känna nya vänner, hålla kontakt med våra vänner hemma, ta reda på var Posten ligger och hur man hittar dit, ta amerikanskt körkort, boka tid för olika aktiviteter och massa annat – utöver allt vardagligt som tvätt, städning, handling m.m. F och jag hinner inte prata om så mycket annat än bilar och skola men som tur är läser F på bloggen och får på så sätt lite input av vad jag tänker på och vad jag och killarna gör. Jag har inte sett på nyheter en enda gång sedan vi kom hit, varken svenska eller amerikanska. Insnöat, men rätt skönt!
Aptiten börjar komma tillbaka, men det går lite upp och ned för mig och A. Det är oinspirerande att laga mat och svårt att hitta på maträtter som alla äter vilket gör att det oftast blir pannkakor eller makaroner och korv på tallriken. Vi har börjat hitta en del favoriter i mataffärerna men fortfarande är det svårt att få tag på bra bröd (finns ett bageri 40 minuter bort som är kanon) och god ost. Jag överlever på att äta Kellogs special till frukost, mellanmål och kvällsmat!
Det har varit mest kallt här sedan vi kom i början av året, men idag var vårsolen här. När solen är framme är det underbart och vissa dagar i januari var det faktiskt närmare 15 grader. Vi har haft snö till och från men inget pulkaläge, snön smälter bort för fort.
Vi är ute alldeles för lite och det är tyvärr så här, i alla fall på vintern, att man blir inne. Man kliver från hallen direkt in i bilen och kanske till och med uträttar ett ärende drive-thru. Man kan för övrigt bli polisanmäld om man lämnar ett sovande barn ute i vagnen (eller i bilen). Idag visade mig min svenska granne promenadvägarna runt sjöarna här. Vi mötte 3 personer, en amerikansk man som var ute och sprang samt ett svenskt par. Just promenadvänligheten var en viktig anledning till att vi valde detta område. Det är ju liksom inte riktigt lika charmigt att ta bilen till en promenadslinga.
Huset är kanon! Stort och riktigt hemtrevligt. Nästan alla kartonger är uppackade och idag skruvade vi ihop den sista möbeln. Killarna har varsitt rum och det uppskattas framförallt av big boy som känner makt att kunna säga att han vill vara utan lillebror på sitt rum! Vi har inte piffat till så mycket än, men vi hade noga planerat vad vi behövde till huset så det känns som vi kommit i ordning otroligt bra på bara 3 veckor som vi bott här. Nästa större projekt är att köpa sängar till gästrummet som ska invigas om några veckor. Sedan, om några månader, hoppas jag vi får upp tavlor, extra lampor och krokar - och kanske till och med målar lite i killarnas rum. En liten detalj är att det i princip är omöjligt att hitta sänglampa att sätta på väggen här. Jag har letat i flera affärer och har nu förstått att det är bara bordslampor som gäller. Hela tiden blir man påmind om att det är andra vanor och sätt som gäller här. Har inte heller hittat 25-wattslampor, det minsta är 40. Det går naturligtvis åt mycket tid och energi att upptäcka alla dessa små eller stora skillnader och det är lätt att bli frustrerad när saker och ting inte fungerar som vanligt. Vi får påminna oss ibland att det är ju för att lära oss något nytt som vi är här!
Skolan är det som känns viktigast och svårast just nu. Det är det som slukar mest tid och energi, åtminstone av mig. Vi har valt en privat Montessori-skola som har många internationella elever och där också de flesta andra svenska barnen går. De är dock bra utspridda i olika klasser och på olika nivåer. A går på skoltimmar mellan 8.45 och 11.15. Vill vi att han ska gå heldagar så är det fritids som gäller och det känns inte aktuellt just nu. På hans avdelning är de 4 pedagoger och ca 40 barn i fyra stora rum där varje pedagog ansvarar för varsitt rum och ämnesområde. Det är inspirerande lokaler och mycket yta att röra sig på, men nackdelen med att avdelningen är så stor med många barn och flera rum är att det ställer krav på att man själv är aktiv och tar för sig, vilket såklart är särskilt svårt för A nu i början. Skolan är inte plats för fri lek utan studier, oftast självständigt. Jag tror det utmanar A på ett positivt sätt att få arbeta med pedagogiska material och vi har mycket annan tid för lek, men det ställer krav på att vi ger honom tillfälle att leka och vara social med andra barn utanför skolan. Innan A var sjuk den här veckan så hade han gått tre dagar helt själv så det känns lite som att börja om nu på måndag. A vill inte alls gå till skolan och därför tycker jag att det är jättejobbigt att lämna honom, jag lär återkomma ofta om detta.
Jag läste en bra artikel här (Wondertime, feb 08) som jämförde olika förskole-pedagogiker: Play-based, Montessori, Reggio Emilia och Waldorf. I den stod att man kan uppfatta Montessori-pedagoger att vara för avvaktande och det är precis vad jag har tyckt under inskolningen. Jag tyckte att de skulle hjälpa A på ett mer aktivt sätt, men en del av filosofin är att barnen ska lära av varandra och att vuxna ska observera mer och ”ingripa” bara när det verkligen behövs. Det kändes skönt att få det bekräftat som en del av tanken med verksamheten så att det inte är ointresse eller oförmåga. Det hade varit lättare för mig att se mer vuxen närvaro för A nu i början, men jag vet faktiskt inte vad som i långa loppet är bäst för honom. (E, jag behöver dina kloka ord!)
Detta var en kort sammanfattning som blev lång. Det var nyttigt att fundera igenom helheten och dessutom vet jag att det tillkommer lite nya besökare ibland.
