torsdag 31 januari 2008

Happy (birth)day



Grattis till mig själv idag på födelsedagen!
Målningen har mamma Lillan gjort och ska inom kort få en vacker plats i vårt hus.

När jag och A höll på att baka tårta så blev V´s Nanny väldigt förvånad. Här är det tydligen sed att någon annan gör tårta till den som fyller år och jag är minsann inte sen att ta seden dit man kommer. Smeten är kvar i bunken!



Jag tjuvöppnade paketet med de härliga rosa tofflorna (Annika, trots att det är heltäckningsmattor överallt så har de redan kommit väl till pass. Tack gulle dig!)

Blommorna och ballongen plingade på dörren och har värmt huset idag. Tack mamma och pappa, vi längtar tills ni kommer hit!

Grattis Ivar på namnsdagen!

onsdag 30 januari 2008

Hem ljuva hem!

Bilder säger mer än ord, i alla fall är jag för trött för att skriva. Sedan bilderna togs har vi kommit lite mer iordning. Men bara lite!

Imorgon börjar en Nanny som ska vara med V när jag är med A i skolan. Spännande! Berättar mer en annan dag.


Här kommer bilen med våra efterlängtade saker.


Köket, den tillfälliga kontorsplatsen och där vi pratar i telefon.


Mycket papper blir det i vardagsrummet.


Och ännu mer papper blev det, vi fick hjälp av grannpojken att bygga koja.


Kärt återseende! A:s rum.

lördag 26 januari 2008

Tårar

Det går åt mycket vätska just nu får det rinner ut så mycket genom ögonen på mig. Både av glädje, ilska, frustration, utmattning, förväntan, lycka, oro, irritation och mycket annat börjar det droppa.

Idag när vi kom till vårt nya hus (fortfarande tomt på möbler) hade vi ett stort paket på trappan. Det var skickat från Amazon.com och jag tänkte att "det var värst, har F beställt den där kameran till min födelsedag, han måste gjort det från jobbet, ska jag verkligen våga öppna kartongen..."

Men det var en ovanligt stor och lätt kartong för att innehålla en kamera och när jag och A öppnade paketet kom tårarna igen. Det var inte av besvikelse över att det inte var en Canon 400D utan av att min amerikanske "bror" och hans familj som bor några en dags bilfärd härifrån hade skickat ett playmobil-skepp till Alfred. Snacka om överraskning! Och vilken lyckad sådan!

A som nu börjar lära sig att det finns olika sorters tårar sa ändå lite nevöst: "Nu blir vi sådär glada igen så det kommer tårar" Ärligt talat vet jag inte vem av oss som blev gladast! Tack kära Dawn och Matt! Hoppas vi kan träffas snart.

Ny vardag

Vi har haft tre dagar i skolan, A och jag. Oj oj, just nu känner jag mig helt uppgiven. Det är klart vi har varit inställda på att det kommer bli svårt men jag hade nog missat lite i kalkylen även här. Det är minst sagt upprivande att se sin prins vara helt ensam i en stor samling och inte förstå vad som sägs eller pågår. Jag har sett att A ibland inte ens uppfattar att de säger hans namn eftersom namnet uttalas med amerikansk touch. Och barn är som barn, inte alltid särskilt förstående eller diskreta...

Som tur är tycker jag att A gör en stark insats och försöker både här och där att anpassa sig till denna helt nya miljö med heltigenom nya rutiner. Det enda som man gör samma som hemma är väl att man tar av sig jackan när man kommer och att man tvättar händerna före maten. Men ALLT annat är annorlunda. Inte sämre vill jag dock inflika, men annorlunda och jobbigt för en 4-åring att lära sig.

Skorna är på inomhus och det är både obekvämt och "konstigt" för att använda A:s eget ord. En servett ska vikas ut på sin plats på matbordet innan man får gå och ta snacks. Man får inte springa annat än i gymnastiksalen. Man sitter ner i yoga-ställning tyst i fem minuter innan gympan (bara det en utmaning i sig!). Man väljer en kompis att ha sällskap med dit och då klappar man försiktigt den kompisen på huvudet. Man är inomhus nästan uteslutande (nu är det för kallt ute och sedan är det för varmt). Mellanmålet kan bestå av alltifrån popcorn till bönor. Man leker fritt bara på gympan. All tid som inte är gympa är samling eller självstudier. Vid självstudier löser man "uppgifter" som kan vara som pedagogiska leksaker (exempelvis pussel, kulram, bokstavslekar, skrivböcker). Man måste hålla sig på en egen bomullsmatta när man löser sina uppgifter. Först hämtar man mattan och rullar prydligt ut den, sedan hämtar man sin uppgift och börjar. Om exempelvis pusslet är för stort måste man hämta en matta till så att man får plats. När man är klar sitter man med uppräckt hand och väntar på att bli kontrollerad och har man löst sin uppgift på ett bra sätt får man en signatur i sitt eget lilla häfte. Sedan ska mattan rullas noggrannt och bäras bort. Ska man på toa ställer man en kon i dörröppningen så att näste man på tur vet att det är upptaget. Om man behöver hjälp därinne vet jag inte hur man gör, känner mig bara på det klara med att man inte ropar HELP. Det får bli nästa veckas uppgift för mig att ta reda på.

Det är väl ungefär det vi lärde oss dessa tre första dagar, som kommer ta ytterligare några månader innan de känns som rutiner och inte konstiga regler. Det är mycket i den nya skolvardagen som vi känner blir tuffa utmaningar för A och jag hoppas att det finns utrymme att vara flexibel och förstående för det så att detta "bara" blir en skitjobbig omställning och inte en plågsam kamp som vi får leva med närmsta året. Hur det går för A med skolan kommer naturligtvis vara det som påverkar vår vardag mest framöver.

I övrigt ser vi fram emot att vårt flyttlass anländer och packas upp på måndag.

tisdag 22 januari 2008

Pannkaka och super sharp cheddar

Pannkaka har det blivit till lunch här väldigt ofta. Då vet jag att killarna äter och det känns i jämförelse med mycket annat plötsligt som nyttigt(!) Maten är mycket svårare att få till än jag trodde. Dels tar det tid att hitta råvaror och produkter vi känner igen och så måste vi lära oss att hitta butiker som säljer det vi vill ha. A har ingen vidare aptit och frågar alltid om det är "vanlig mat" vi äter. Första gången jag köpte ost gjorde jag ett fånigt misstag jag inte gör om! Super sharp cheddar läste jag och tänkte "Wow, de har lagrad cheddar". Beställde en väldigt stor bit och fick intyga en extra gång att jag ville ha just så mycket. Men när jag fick den oranga klumpen i min hand så insåg jag ju att jag just beställt en årsförbrukning av den ost man på alla sätt försöker undvika här, som är särskilt populär på hamburgare...

Det är faktiskt mycket som blir just pannkaka här. F och jag har sagt till varann att vi får ha en egen 80/20-regel här. 80% fiasko och 20% favorit. Det betyder: att när vi hittat 1 bra restaurang har vi också hittat 4 som inte är något vidare, att när vi köpt 1 bra ost har vi också köpt 4 dåliga osv. Det stämmer inte riktigt eftersom vi får så mycket vägledning av de svenskar som redan gjort ett antal misstag här på olika sätt. Men det hjälper mig att tänka så när allt inte blir som jag önskar och när jag känner mig som en fullkomlig idiot.



Bilden är tagen på en av utflykterna som kvalar in i 20%-gruppen med favoritställen, Brown County.

lördag 19 januari 2008

Väntans tider

Igår var jag och killarna till huset vi väntar på att flytta in i. Huset har vi redan tillgång till men vi väntar på våra saker som varit ute och guppat några veckor för att snart återförenas med oss härborta. Särskilt A saknar sina leksaker. Vi har snart läst sönder de 2 Bamsetidningarna vi hade med oss, och även om vi kompletterat Legolådan härborta så tycker A att det är lite snålt på leksaksfronten. Särskilt som han fick spelförbud på sitt Nintendo efter att ha fått ögoninflammation. För er som inte spelat på länge, jag lovar att SuperMario är helt beroendeframkallande, kom just på mig att sitta och nynna på melodin...

Det som oroar mig mest när våra saker kommer är att någonting som jag tycker är ovärderligt har gått sönder. Till exempel mina fantastiska vaser och ljuslyktor av keramiker Mona Malmström. Ångrar att jag inte tog de i handbagaget! Men jag skrev tydligt en lapp till flyttfirman att de var mina favoritsaker och skulle hanteras med största respekt! Andra saker får gärna komma bort, tex lådan med urväxta skor som inte F kan med att slänga, de 104 lådorna med diverse som vi ändå inte vet vad de innehåller och inte kommer att sakna, onödiga papper som vi inte orkade eller hann rensa hemma och massa annat som jag redan glömt!

En annan som går i väntans tider - fast efter en bebis - är min kusin. Väntar med spänning på att få se bild på hennes A! J, jag tänker på dig hela tiden!

torsdag 17 januari 2008

Miljöpolis

Kan inte låta bli att känna mig som en miljöpolis gentemot andra trots att jag själv slutat sopsortera, kör runt i en alldeles för stor bil och gärna ger mig ut på en åktur bara för att ha nåt att göra. Sånt som skulle ge dåligt samvete hemma men som plötsligt inte gör det längre.

De "andra" de sitter kvar i bilen med motorn igång medan frugan handlar, de tar bilen hem till grannarna, de kan inte stava till MILJÖSTATION (men det är klart, de har ju inte bokstaven ö) och de förpackar varje popcorn för sig i egen liten cellofanpåse med elegant snöre innan de säljs i 100-litersförpackning.

För övrigt såg jag en cyklist andra dagen vi var här. Det var en skön syn som inte återkommit sedan dess.

Miljöanpassning är en utmaning här!

Glad x 8 - jag också

Känner mig manad att följa Annikas exempel och berätta 8 saker som gör mig glad just nu

1) Att jag får sova på nätterna! Delar rum med A som sover som en stock oftast. F sover med lille V som vaknar minst en gång per natt och lättast tystas med välling.

2) Att min käraste S ringde idag och sa att lille P som är på sjukhus pga RS-virus är lite bättre.

3) Att A engagerade sig mer än jag hade trott på dagens musik-klass (typ klapp och klang anpassad för 4-åringar).

4) Att F lyckats göra risgrynsgröt till mig o killarna (maten här är en utmaning än så länge).

5) Att V har ett bedårande leende och skratt som kan värma självaste nordpolen!

6) Solljuset här som kan få dagen att kännas som en riktig svensk vårdag.

7) Vår rosa Mingla-duk som inte nog kan höjas till skyarna för sin trivsel-skapar-förmåga här i vår tillfälliga lägenhet (F har själv påtalat det ett par gånger redan!)

8) Att A inte kunde somna ikväll för att han är så ivrig att åka tillbaka till våra kompisar imorgon och leka.

tisdag 15 januari 2008

Gott och blandat 2



A visar upp resultatet från gårdagens pysselstund.
Piprensare är underskattade!



V från solstråle till varg! Det går ofta väldigt fort.

söndag 13 januari 2008

Tänkte inte på det



Hur kunde jag inte tänka på det? Att vi lämnade A:s kompisar hemma när vi åkte, att han bara har sina trötta föräldrar och ettriga lillebror att umgås med här.

Vet inte hur jag inte kunde tänka på det när jag så noga planerade allt annat. Packade med både strykbräda, osthyvel, värmeljus, ett års förbrukning av alvedon-supp och massa annat som finns att köpa på varenda bensinmack här – dygnet runt. Men Hugo, Molly, Albin, Emil, Adam, Linus, Moa, Olof, Julia, Tuva, Ivar, Melker och alla Vintergatan-barn är inte till salu här, inte ens i miniatyr! Alfred saknar er! Jag saknar er! Vi saknar er!

Måste tilläggas att vi bland annat träffar en charmig och bestämd prinsessa på 3 år och snart blir granne med 2 sköna killar på 5 och 8 år. Så vi är på god väg att få nya vänner här, men de får ju nya platser i våra hjärtan och ersätter inte er där hemma.

lördag 12 januari 2008

Hur tankar man här i landet?

Idag när Boysen och jag höll på att göra kladdkaka så ringde min kära Annika. Vi hade inte lyckats få tag på varandra på ett tag så jag kunde inte motstå att avbryta bakningen och sätta mig några minuter med telefonen hårt i handen och låtsas att vi var i samma stadsdel igen trots att jag skulle riskera att den rosa Mingla-duken blev kakaobrun. När jag återgick till köket stod det klart för mig att inte heller A kunde motstå sin frestelse - chokladsmeten. Men en halv kladdkaka är inte heller fel och den blev faktiskt jättegod!

När vi hade gått vår lilla promenadslinga och sövningen av V misslyckats satte vi oss i bilen för att göra ett nytt försök att vagga V till ro. A och jag hittade på att vi skulle leta flaggor längs vägen. Efter ca 100 meter råkade jag se att bensinen var nere på noll. Pinsamt nog körde jag hem igen och hörde mig använda mammas ord: ”Vilken tur att vi hann hem!” istället för att åka till en mack och lära mig hur det funkar att tanka här.

Vi har lärt oss att snacks här inte är det snacks vi tänker oss och att Kelloggs inte behöver ha nånting med frukost att göra. I mataffären idag hittade A en förpackning med Little Einstans-snacks. Disney och Kellogs i samarbete. Jag tror vi båda såg framför oss nåt i kexväg. Not. A:s första kommentar ”Det luktar lera” var på pricken. Det visade sig vara rena komplimangen till hur de smakade. Närmaste beskrivning är skumgummiliknande gott-och-blandat som smakar... ...lera! V är inte tillförlitlig i en smakpanel, han tuggar som vanligt i sig allt han kommer över! "Mamma, vi kanske kan köpa popcorn nästa gång!”

För övrigt har jag varit ett monster idag. Jag har förbrukat minst 100 stycken "Det där är inte ok" och burit omkring en klängig V halva dan. Minst 10 hårda tag i A:s arm och varit nära till gråt ett par gånger. Ibland är det bara inte kul. Men nu är Mingla-duken rosa igen (den är räddningen för vår hemma-trivsel här!), jag har fått skriva av mig, jag tänker tillbaka på att A på eget initiativ valde blommor till mig i affären och att han satte ett hjärta bredvid min bokstav "för att jag tycker om dig, mamma". Känns riktigt bra nu!

Imorgon ska vi på fika hos en härlig svensk-finsk familj som tagit oss med på lite aktiviteter här i området och som vi snart blir så gott som grannar med. De har bjudit in hela den lilla svenska maffia som befinner sig här så det ser vi fram emot.

torsdag 10 januari 2008

Mamma, är det sant?

Idag tog jag o Boysen bilen till en lekpark nära det hus som vi ska flytta in i om ett par veckor. Det är en ganska liten lekpark men utflykten dit gjorde stort intryck på A idag. Vi åkte hem därifrån ganska tidigt för det blev dags för A att besöka "herrarnas" och det fanns inget bra alternativ i närheten. På väg därifrån i bilen:

A: Kan vi åka hit nån fler dag?
L: Javisst, vi kan åka hit varje dag!
A: Varje dag, du menar alla dagar?
L: Jaa, hit kan vi gå alla dagar om vi vill.
A: Är det sant, mamma? JAA, JIPPIE!

Underbart och värt varenda svacka under dagen. Det var just en av anledningarna till att flytta för oss. Att få mer tid för familjen och göra mer saker tillsammans. Jag har till och med börjat uppskatta att leka "jocke med kniven", "blodsbende" och de andra rövarna på de sju haven som A gärna imiterar.

På lägenhetshotellet där vi bor kommer de och hämtar våra sopor varje dag. Innan de går säger de "Bye Honey, have a good day!" Fnissar lite varje gång, men det är ändå rätt trevligt, ska nog kunna vänja mig vid att vara honey här och honey där... Så jag säger väl till dig som läser också:
BYE HONEY, HAVE A GOOD DAY!

onsdag 9 januari 2008

Gott och blandat!



Nyklippte V testar sin nya motorcykel. Mycket pedagogisk med roliga ljud och melodier som liksom fastnar. Come along and sing with me, lalala...



A på Zoo. Vi klappade hajar, såg isbjörn och elefanter! Bland annat.



Killarna och jag pysslar i trädgården (lekland á la Tom Titts)



V är nästan lika glupsk som vanligt, tur att det finns stora mjölkförpackningar.



Resultatet från dagens hemma-aktivitet.
Snart i en butik nära dig!?

tisdag 8 januari 2008

Fiasko första dagen!

Vi är på plats sen några dagar.
Jag är trött och hungrig hela tiden.

Idag var Fs första jobbdag och min första dag som amerikansk hemmafru.
Jag vet inte vad som hände men allt blev ett fiasko. Jag var trött och irriterad hela dan, V geggade ner sina sista par skor, jag lagade en pasta som hade sett sina bästa dagar och som ingen av killarna åt, jag hamnade på Walmarts lista över snattare, F klagade över att det var stökigt när han kom hem. GGrrrr...

Jag vet inte om värmen hakat upp sig men vår tillfälliga lägenhet var idag som en kvav bastu. Och inte kunde jag förstå hur man öppnar fönstren. Vid lunch-tid var jag helt slut och uttorkad och började laga pasta och köttfärssås. Jag kan erkänna att den var inte min bästa, den såg faktiskt inte klok ut, ingen av killarna åt heller! Jag skyller förstås på de amerikanska råvarorna som jag inte har hunnit lära känna ännu (Barillas pastaskruvar, gul lök, fetaost, majs, sweet-&-sour-nånting-typ-creme-fraiche-men-ändå-inte, färska tomater). Det blev restaurang-besök till middag!

När vi väl kom ut ur vår tillfälliga lägenhet - efter att jag mutat A med att vi skulle gå in och äta glass så snart V somnat i vagnen - sprang V rakt ut på gräsmattan som var en enda stor geggamojja och - satte sig!

Hur det var gick vi aldrig in efter glass utan vi promenerade (härligt!) 5 minuter bort till Walmart och skulle köpa en leksak till A. Men vi kunde inte enas, han ville bara köpa "något som krigas" och "som är för större barn än jag är för jag klarar det" och jag ville absolut inte köpa detsamma. Till slut befann vi oss i den situationen att det inte fanns nånting A ville ha som han kunde få bland de 80 m2 leksaker som fanns. Mina förslag var Legos brandbåt bland annat, men det var visst helt fel. Till slut (efter 45 minuter) enades vi om ett Pokemon-spel till hans Nintendo som skulle vara för "Everyone". Hur gammal en Everyone är förtäljde dock inte omslaget. På vägen ut tjöt det om oss och jag blev uppskriven på en lista. Vet dock inte vad detta var för en lista för vakten tittade inte ens i påsen att det jag hade med mig stämde överens med kvittot. Kom fram till att då finns det bara två möjligheter:
1) De litar på larmet och jag är snart med i polisregistret
2) De utgår från att inga kunder snattar utan kontrollerar vem av kassörskorna som glömmer att larma av flest gånger
Vad tror ni?

Det visade sig när vi kom hem att denna Everyone som Nintendospelet var anpassat för iallfall ska kunna läsa och vi blev enormt besvikna. Men nu efter ett tag när vi båda testat lite är det ganska kul för både A och mig, så just leksaksvalet kanske inte var ett bottennapp iallafall. Alltid något på en hel dag.

Nu sitter jag här i tystnaden och vill inte acceptera att för varje extra rad jag skriver får jag mindre sömn (och mindre tålamod) imorgon. Det är helt förståeligt att killarna är lite klängiga och oroliga just nu, men inte mindre jobbigt för det. Totalt sett går det nog ändå ganska bra!