Gör det oftare!

Det tål att upprepas. Semestra i din egen stad! Idag gjorde vi Skansen och det var en av de härligaste semesterdagarna jag haft nånsin. Vi kände oss mer lediga än på länge. Kan inte minnas när jag kände det så tydligt senast. Kanske berodde det på att vi verkligen är besökare i Stockholm, utan egen bostad. Eller att det var en sån underbar svensk sommardag. Eller att A:s härliga förskolekompisar kom och lekte med oss. Eller att våra bästa vänner slöt upp och bjöd med oss på en fantastisk middag. Antagligen lite av allt. Vi kände oss iallafall oerhört uppskattade och glada över att ha så mycket av värde här hemma i Stockholm. Härliga minnen, kära vänner och en vacker stad! Tack Stockholm!

En solhatt gör ingen sommar

Eftersom jag inte hittat nån amerikansk motsvarighet till min frisör Neda på Rörstrandsgatan så började jag min svenska semester där. Utanför väntade min bländande vackra bästis med latte, croissanter och två sovande småkillar i barnvagn. En låång fika senare gick jag därifrån nöjd och glad med mindre hår och mindre pengar. Helt klart är att amerikanska dollarn inte räcker så långt här hemma. Det blev jag också varse när jag klev in på en för mig ny barnaffär på samma gata som hade otroligt mycket söta kläder. Solhatten som lillebror skulle vara bedårande i kostade lika mycket som mina skor från Kohls häromdagen så jag gick ut från affären tomhänt. Förresten är lillebror bedårande ändå...

Fyraåringen frågar...

- Mamma, blir det mjölk av gräs?
Hade varit enklare att svara på om ammande mammor och kossor åt samma sak.

Ice bitte

När vi såg huset vi bor i första gången skrattade jag lite åt kylskåpets inbyggda ismaskin och tänkte att det var "typiskt amerikanskt". Jag tänkte också att det var en sån funktion som min bror säkert skulle gilla. Han som gillar lite onödiga tekniska prylar... Fördomar, nej, inte jag...

Men nu har jag förstått att det kommer bli riktigt varmt här i sommar och redan nu vid 20-25 grader så är ismaskinen min bästa vän. Vilken tur att även jag kan ha fel ibland. Ice bitte!

Sko-nojja

Jag tycker om att shoppa, särskilt bra saker till mycket bra priser. Men det finns en sak som jag har svårt att köpa och det är skor till mig själv. Så nu måste jag meddela omvärlden att jag har slagit till på 4 par de senaste två dagarna. Jag lämnade visserligen tillbaka 1 par, men det ger ändå 3 nya par skor. Bra jobbat! Kändes lite dyrt när det ena paret kostade 50 dollar (ca 300 kr)... Man vänjer sig tydligen fort vid lägre priser! Vågar inte tänka på vad ett par skor kostar hemma i Stockholm.

Onödigt vetande:
Alla skor köpte jag på Kohls. De jag lämnade tillbaka ser ni på bilden.

Goda grannar

Vår gata utanför oss går som en hästsko och vi är sex stycken familjer som bor runt den. Vi råkar vara två svenska familjer så vi tog tillfället och bjöd in våra närmsta grannar på middag. Vi gjorde en skriftlig inbjudan för det kändes som att man gärna gör det här. (och jag pysslar ju dessutom gärna med det) Vi hade utlovat lite svenska delikatesser och gjorde ett smörgåsbord med sill, lax, kokt potatis, knäckebröd, jordgubbstårta m.m.

Vi var lite osäkra på hur detta egentligen skulle bli. Skulle alla komma som hade tackat ja och skulle de komma på utsatt tid eller droppa in lite nu och då? Vi känner oss minst sagt lite vilsna i sociala koder här. Dessutom har den andra familjen erfarenhet av att bjudna gäster inte kommer. Vi har heller inte träffat grannarna alls mycket så det kändes lite som en chansning om det hela skulle gå hem. Men alla kom, på utsatt tid dessutom, och det blev oerhört lyckat. Faktiskt så blev det bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Maten var uppskattad (till och med sillen!) och det var roliga samtal kring bordet.

Grannarna på hörnet ville absolut bjuda hela gänget hem till sig snart. Ska bli intressant att se om det blir av. Många säger att man här ofta pratar om att bjuda hem, kanske till och med om man möter någon på affären för första gången, men att det inte alls betyder att det kommer bli så. Att det bara är ett vänligt och artigt sätt. Men vi får väl se. Det här var vår första erfarenhet av att träffa amerikanare på middag men jag hoppas verkligen att det snart blir en uppföljare - med och hemma hos våra goda grannar.

Sandlådenivå

Sandlådan framför huset blev en succé. Alla tyckte det! Utom någon i grannskapet som ringde och klagade till "områdes-föreningen" som har ett rigoröst regelverk som bland annat säger att ingen får ha "en lekplats" (gunga, lekstuga osv och tydligen sandlåda) på framsidan av sitt hus. Det stör estetiken i detta "lite finare" område!

Så imorgon kommer vår hyresvärd och hjälper oss att lasta ur all sand, flytta lådan till baksidan av huset, fylla på med sanden igen och laga gräsmattan på framsidan. Med den nya placeringen finns det ingen naturlig skugga över sandlådan på dagen och familjens två sandbyggare kommer springa in genom altandörren och dra med sig mängder med sand in. Inte heller kommer grannbarnen kunna se när vi är i lådan och vill ha sällskap. Nej, vi är inte särskild roade av föreningens intresse för estetik som ni förstår. Säg den lycka som varar för evigt...

Överraskningar

4-åringen överraskade med ett paket som de förberett i skolan och det var såhär vackert. En superhjältes tolkning av en superhjälte.
De amerikanska mammorna firas 11 maj och de svenska 26 maj. Är man välplanerad kan man alltså bli firad 2 gånger.


Inte helt opopulärt av maken att överraska sin fru som sitter i ateljén!
- Ända tills frun inser baktanken och maken meddelar att han ska ut på en golfrunda på lördagmorgonen... Surprise!?

Ärligt talat...

Swedish fish candy. A fat free food. Med den matkultur som råder här så är jag osäker på om detta är ett sätt att skoja eller inte. Det är horribelt att se vad barnen äter till mellanmål på skolan. Ändå har jag inte sett så mycket ännu. Men till exempel en dag när jag hämtade V fick han precis en tallrik med något som motsvarar våra ostbågar. Som mellis! Ganska ofta får de runda flingor i alla regnbågens färger, nämligen flingorna Fruit Loops, det kan bara inte vara annat än färgat socker. Det ser inte klokt ut faktiskt. På hans födelsedag tog vi med oss "dagens mellis" i form av jordgubbar, melon och persika. Undrar om de tänkte "stackars pojke"?

Jag måste snart stanna över en lunch bara för att se vad klasskompisarna har i sina lunchlådor när mina killar sitter med makaroner, köttbullar och broccoli. Jag har hört att det är ovanligt med "varm riktig mat". Ärligt talat! Hur är det möjligt?

Syrgasprincipen

Om du är ute och flyger och trycket i kabinen skulle sjunka så finns det syrgasmasker som automatiskt fälls ner från taket (om jag förstått det hela rätt). Om du reser med barn så ska du sätta på dig din egen mask först och sedan hjälpa barnen med sina masker. Det låter kanske själviskt först men är egentligen självklart. För utan eget syre kan du ju inte hjälpa någon annan, och barnen klarar sig inte själva ändå. Detta kallar jag för syrgasprincipen och det har jag överfört på våra middagsrutiner.

Inför en vanlig middag för en månad sedan så fick jag tjata på killarna att avsluta sina lekar och komma till bordet. För att sedan sitta där och vara irriterad över att F kommer för sent för att göra oss sällskap medan maten är varm. Och jag som inte ens tycker det är kul att laga mat i vanliga fall tyckte det var pest och pina att behöva laga mat till en försenad make och två kladdgrisar. Så jag införde principen ovan. Det innebär att när maten är klar så äter jag! Naturligtvis bjuder jag in alla som är hemma till bordet. Men jag tjatar inte och väntar inte utan njuter av middagen i lugn och ro. Sedan får alla andra komma och äta när det passar dem. Jag äter medan maten är varm och irriterar mig inte längre över situationen. Prova alla ni som har liknande middagsproblem!

Hemma i Birkastan

Idag pratade jag med ett företag som ligger hemma i Birkastan och genast fick jag hemlängtan. Det här suktar jag allra mest efter:


- Frukost på Xoko som ligger på Rörstrandsgatan och drivs av en välkänd konditor. De har fantastiskt mycket gott! De erbjuder även champagnefrukost, chokladprovnig och dessertbistro.


- Shopping på Smallstep . Jag gillar verkligen deras enkla och stilrena barnkläder. Jag är så trött på den amerikanska uppdelningen av rosa gulliga tjejer och blåa tuffa killar. Det gäller naturligtvis inte bara kläder utan även i allra högsta grad leksaker och inredning. Min vän A-C skulle få hjärtattack! Såg just på hemsidan att de flyttat sitt showroom så jag vet inte om deras ateljé ligger kvar på Tomtebogatan eller inte...

- Köpa glass av killarna på 7-11 Tomtebogatan som alltid är så trevliga och glada. Det hade inte blivit lika många Nogger efter dagis genom åren om det inte vore för dem.

Förhoppningsvis kan dessa önskningar snart bli verklighet när vi åker hem på semester. Men det roliga är att då vet jag med mig att jag kommer längta tillbaka hit. Men det är det fina med att åka iväg, få lite perspektiv och uppskatta saker och ting. Eller så handlar det om att hemma alltid är bäst, frågan är bara vad som egentligen är hemma nu för tiden...

Helgens härligheter

Det blev en lyckad fest i lördags trots oron för alla allergier hit och dit. Solen sken efter två dagars regn och det kändes som en svensk sommardag med sill, lax, köttbullar, prinsesstårta och äppelpaj.




Efter festen var det dags att "sjösätta" sandlådan som pappa snickrade ihop. Vi fick hjälp av grannpojkarna att fylla den med sand. Sedan invigdes den av lek medan vi som redan suttit färdigt i en sandlåda satt på trappen med ett glas vin.


Bamse, Mama och foton gömde sig i detta paket. Rena rama lyxkuren för en regnig söndag. Tack Annika!

Festmåltid för allergiker

Försök att laga en festlig lunch för vänner som är allergiska mot äpple, nötter, fisk, skaldjur, spenat, ägg och mjölkprodukter.

Förstår inte varför sveriges alla matallergiker skulle samlas i den här lilla amerikanska småstaden.

Morgondagens "flytta-hit-fest" för de svenska familjerna här får gå under parollen "något för alla". Det vill säga motsatsen till "allt för alla". Man får helt enkelt äta det man tål, resten låter man bli.

Eftersom det sammanfaller med V:s 2-årsdag så har vi köpt Prins(ess)tårta a la frödinge. Heja IKEA!

Pinsam present

V fyller 2 år på lördag och jag vill ge honom en dockvagn. Jag har letat i princip överallt här och det finns inte en enda som kommer hålla mer än 3 veckor. Den bästa är en paraplyvagn för 7 dollar, dvs 40 spänn. Jag mår dåligt över att köpa så dålig kvalité, att veta att de kinesiska fabriksarbetarna som tillverkade den tjänade noll och att den dessutom är målad med blyhaltig färg.

Ändå har jag nyss slagit in den i ett paket. V kommer bli stormförtjust. Jag skäms och kommer att lägga tid på att hitta alternativ till "Made in China" framöver.

Beslutsvånda

Vi funderar på att byta klass för vår 4-åring. Han stannar kvar på samma Montessori-skola men i en annan klass. Det finns många fördelar. Det är en mindre klass (men med lika många elever per lärare), det är mindre ytor vilket på ett sätt är tråkigt men på ett annat sätt synliggör honom mer, jag tror han kan få lite mer stöd och närvaro, det finns utrymme för mer lek om man vill och så kommer han att gå i samma byggnad som sin lillebror vilket kan vara mysigt.

Många fördelar, men det känns ändå svårt att fatta ett beslut. Klassen har går i är också bra, det är större ytor, han har börjat lära sig rutiner och börjar sakta känna sig bekväm. Svårt att förklara precis, man vill ju sina barn det allra bästa och jag tror det spär på beslutsvåndan.

Här ett par bilder från den "show" de hade på skolan i helgen. Båda killarna fångades av stundens allvar på scen och blev blyga, även den lilla som på övningarna hoppat och skrikit ut melodin på Itsy Witsy Spider.

Downshifting?

Det talas mycket om detta. Att växla ner. Att jobba mindre och konsumera mindre. Att välja tid istället för pengar och prylar. Vi som är dagens småbarnsföräldrar jobbar och konsumerar mycket mer än vad våra föräldrar gjorde på 70-talet. Det gör att vi upplever tid som en enorm bristvara. Men nu väljer allt fler att ge avkall på inkomst för att ha mer tid och känna mer livskvalité.

Att kunna växla ner vardagstempot var faktiskt en av anledningarna till att vi flyttade hit. Vi tänkte att vi skulle få mer tid för varandra. Färre måsten och aktiviteter. Inte mer pengar, men fler gemensamma upplevelser. Nu har vi varit här 4 månader och jag tänkte fundera lite på hur vi har det.

Personligen så har jag absolut växlat ner på olika aktiviteter och måsten och fått mer tid - iallafall med småboysen. En vanlig vecka spenderar vi tre i snitt ca 22 timmar per dygn. Det är alldeles underbart på många sätt, men vansinnigt jobbigt på andra. Jag tror inte att jag är som klippt och skuren för att vara hemma-mamma så mycket. Jag känner iallafall ett stort behov av att få vara själv oftare och att få ha lite tyst omkring mig ibland. Men samtidigt kan jag känna glädje över att måsta "stötas och blötas" med mina vildbattingar så mycket. Vi kommer nära.

Maken kommunicerar jag bäst med via mail för tillfället. Han läser ju för övrigt även här på bloggen och håller sig uppdaterad på det sättet. Ärligt talat hinner vi inte med varandra just nu. Iallafall så prioriterar vi det inte. Det är väldigt mycket jobb för F:s del och han sitter med jobb hemma nästan varje kväll. Men så har han inte längre några träningar och matcher med 30+laget i volleyboll och inte heller gör han några bottennapp på barndomsvännens landställe. Jag tror det är allt fix och trix nu i början (med huset, med papper, med att sätta sig in i saker, med killarnas skola m.m.) som gör att vi inte tycker oss hinna med.

När killarna somnat (och vi lyckats hålla oss vakna) sitter vi vid varsin dator tills vi stupar i säng. Ofta sitter jag, som nu, och skriver alldeles för sent på natten till ljudet av hans snarkningar från sovrummet. Det är här och nu jag njuter av den så kallade "egna tiden" så jag har inte ro att lägga mig. Uppskattar detta för mycket.... Som ni märker går det jag skriver om vår situation inte alls ihop med modeordet i rubriken.

Inte heller sysslar vi med downshifting avseende konsumtion. Det låter kanske konstigt nu när vi bara har en lön. Men vi har tvingats till en mängd inköp i och med att vi lämnade en liten lägenhet och istället blev med stort hus. Det är mycket man behöver som husägare. Senast idag köpte jag en vattenslang, tyckte det var för omständigt att vattna rabatterna med decilitermått. För övrigt har vi nu uppgraderat oss till en modern familj med platt-TV. Men den största investeringen var såklart bilen. Hej då SL-kort, du ersattes av Toyota Prius. Förhoppningsvis mattas denna prylinvestering av med tiden. Men nånting säger mig att vi ändå kommer hålla en högre konsumtionsnivå här än hemma. Det är oundvikligt. På allt utom fikabröd.

Nåja. Downshifting är nog inte det vi pysslar med just nu, även om vi söker mer livskvalitet i form av mindre vardags-stress. Oavsett vilket så tycker jag att det är härligt och uppfriskande med miljöombytet som vi gjort, så jag tar och kallar det Uplifting istället!