Brådskande linoliumsnitt

Igår trilskades färgerna och det var en enda lång uppförsbacke. Men ändå var det så roligt. Jag har sällskap i min ateljé av en svensk-finsk steppande hemmafru och vi har det så underbart. Just nu jobbar vi med linoliumsnitt och det finns hur mycket kul som helst att göra. Vi känner lite att vi kämpar mot klockan när barnen ska hämtas i skolan...



Ovan en bild av konstnären Torsten Jurell som jag beundrar. Har besökt hans studio i Birkastan en gång och det var sagolikt att få se hans skulpturer på riktigt. Hade förmånen att få köpa in konst till en konstförening då och valde att köpa just ett linoliumsnitt av honom i brunt och svart. Och tror ni inte jag hade turen att kunna välja den i lotteriet sedan!!! Jag var världens lyckligaste och är så oerhört glad för den. Naturligtvis finns den här hos mig i USA.

Alla ni som kan ta er till Sölvesborg eller Borlänge i vår har möjlighet att se hans skapelser live. Mer om Torsten Jurell hittar ni här

Ärligt talat...

Swedish fish candy. A fat free food. Med den matkultur som råder här så är jag osäker på om detta är ett sätt att skoja eller inte. Det är horribelt att se vad barnen äter till mellanmål på skolan. Ändå har jag inte sett så mycket ännu. Men till exempel en dag när jag hämtade V fick han precis en tallrik med något som motsvarar våra ostbågar. Som mellis! Ganska ofta får de runda flingor i alla regnbågens färger, nämligen flingorna Fruit Loops, det kan bara inte vara annat än färgat socker. Det ser inte klokt ut faktiskt. På hans födelsedag tog vi med oss "dagens mellis" i form av jordgubbar, melon och persika. Undrar om de tänkte "stackars pojke"?

Jag måste snart stanna över en lunch bara för att se vad klasskompisarna har i sina lunchlådor när mina killar sitter med makaroner, köttbullar och broccoli. Jag har hört att det är ovanligt med "varm riktig mat". Ärligt talat! Hur är det möjligt?

Playdate

Idag hade vi vår första "playdate" med ett amerikanskt barn. Killen går i A:s klass och han följde med oss direkt från skolan och blev hämtad några timmar senare. A har tidigare inte velat leka med andra barn än svenska och undviker till och med våra amerikanska grannpojkar ute på gården. Han tycker det känns så svårt att inte förstå. Men att killen C från klassen skulle följa med hem verkade intressant när jag föreslog det. Det fick ske på ett villkor, att jag lovade att vara med och översätta, inte sitta vid datorn eller städa (som jag tydligen gör hela tiden annars...).

Jag var med och lekte, eller iallafall övervakade leken lite, och översatte när det behövdes. Det var inte jätteenkelt, men jag tycker att båda gjorde en god insats och de verkade ha ganska kul ihop. Killen C är ett par år äldre och det tror jag underlättade en del. Jag hoppas att A snart börjar leka med kompisarna i klassen. Han väljer alltid att vara för sig själv när de är på gymnastik eller ute på gården. Ofta ser jag honom så när jag hämtar och det skär lite i hjärtat.

Jag är glad att vi idag tog första steget att börja leka med amerikanska kompisar. Men jag inser också ännu mer hur mycket värt det är att ha svenska vänner här. Särskilt för killarna, men även för oss. Igår när F fyllde år kom de svenska grannarna över på en spontanfika. Jättemysigt!

Själv hade jag förresten "playdate" på förmiddagen med min engelskalärare. Roligt och nyttigt.