Grannfrun: - Tar du kaffe mitt på dagen? Vill du ha lite?
Jag: - Nej tack, inte idag. Det är så varmt så jag känner inte för det.
Det var en vit lögn. Ville inte säga att ingen bjuder på gott kaffe här. Men den trevliga grannfrun tog själv upp ämnet och berättade att den andra svenska grannen här hade bjudit på kaffe en kväll och att det var så starkt att det nästan inte gick att dricka. Så pass att hon inte kunde sova på kvällen faktiskt. Jag förstod precis, för vi tycker nämligen att alla dricker te här fast de kallar det för kaffe. Så svagt är det. Får väl helt enkelt börja som mor min och ha med mig "näs-kaffe" överallt. Eller fortsätta tacka nej...
Bilden: Mina favoritkoppar av åländska keramikern Suzanne Lundberg.
3 kommentarer:
åh man vill ju ha smak på sitt kaffe, rättare sagt måste ha smak på kaffet.
jag hade börjat bjuda grannen på kaffe istället så att hon lär sig dricka rätt kaffe haha.
kram
Jag ska prova nån dag. Återkommer med hur det gick.
Ja, du måste börja bjuda grannarna och lära dom hur riktigt kaffeabstinens känns! :)
Skicka en kommentar