måndag 24 november 2008

Stora stora framsteg!!!

Det är en i familjen som har börjat ta riktigt stora steg, sjumilakliv, och det är storebror.

Han som absolut vill att jag följer med in i klassen på morgonen och sedan ändå har lite svårt för att jag ska gå. Han har åkt med grannen till skolan nu när jag varit sjuk. Då har han och grannpojken blivit lämnade i "traffic" som betyder att en lärare kommer till bilen (alla står i bilkö för detta) och följer med barnen in till skolan. Det har funkat jättebra. Så bra att jag idag kunde åka med honom till skolan och lämna i traffic. Ingen separationsångest idag inte!

Storebror har ju lite svårt att bara gå över till grannpojken för att leka, men idag skjutsade jag honom till sin tyska klasskompis på lek. Själv förståss, eftersom jag fortfarande är sjuk. Nu har det gått tre timmar och han ska ringa när han vill bli hämtad. Det är första gången han är själv hos vänner som inte är en svensk familj.

Heja storebror!! Du tar jättestora steg, men var inte orolig, jag tar hand om dig om du snubblar!!!

6 kommentarer:

Maria sa...

Hej igen!
Signerat.se fungerar bra, men jag har inte lyckats sälja så många produkter där (bara 4 st). Finns väl så mycket fint att välja på...

Anonym sa...

jag längtar så man bli galen, så det är ju lätt värt några miljoner tårar...

vad kul att du gillade den, och att den kom fram tillsist... jag vet inte vad som har hänt men jag fungerar verkligen i slowmotion - otroligt långsamt går det här nu förtiden. men jag skyller på pyret och på årstidens mörker... verkar bra tycker jag!
kramar

Pernilla sa...

Åh vad roligt!!!! Kram till storebror!

sara sa...

Heja Alfred! Fantastiskt!

Jag hoppas att du kände dig stolt när du kommer hem och att du hade det riktigt roligt med din kompis!

puss puss från gudmor

Anonym sa...

Åh, vad härligt! Ja, barn de kan allt -de övervinner allt! Många gånger gör vi vuxna det krångligare än vad det är, barnen har en sådan anpassningsförmåga att man blir häpen ibland.

Vem hade lättast att acceptera att mina döttrar fick så kort tid på jorden? Jo, min lillasyster 2,5 år. De är ju änglar i Himlen såklart, sade hon bara när min mamma berättade.

Barn de är underbara och vi kan i många fall lära mer av de än vad de kan lära av oss.

Anonym sa...

Hej igen!
Ja, barn är fantastiska. Och vet saker som inte vi vet. Så sant.

Bara önskar att mina döttrar kunde tala om för mig varför de inte stannade längre...

Tack för ditt besök! Beundrar alla som vågar ta del av vår historia och vågar vägra att vara en struts! Så, tack, så hemskt mycket!