Måste jag fisa under täcket?

Vi började för över ett år sedan att dela upp det på varannan kväll. Konsekvens ska ju vara bra (har man hört) när något strular. Vårt problem var kvällens sagostund. Storebror ville alltid att jag skulle läsa och det var för att slippa tjat och frågan om vems tur det var som vi slaviskt följde regeln "varannan kväll mamma, varannan kväll pappa". Inte bara konsekvent utan även pedagogiskt och enkelt, tyckte vi. Men vet ni vad, det har inte hjälpt ett skit! VARENDA kväll det är makens tur att läsa så protesteras det hej vilt. Och jag menar verkligen högljutt hej vilt. Just i skrivande stund ligger huliganerna därinne och skriker och gråter för att det är pappas kväll. Igen. Det har nu gått ett år.... Om inte jag är hemma så är det inte samma gnäll, såklart. Men vem vill tvingas ut på en mörk kvällspromenad varannan kväll bara för att det ska vara möjligt för övriga familjen att läsa och ha mysigt innan lampan släcks?

Såklart frågar jag mig varför det ska vara sånt slagsmål om mig. Det enda jag kan tänka mig är att jag är en sådan eminent sago-läsare att jag faktiskt är värd att fightas för, varje kväll, eller jag menar varannan kväll i ett års tid.... Jag hoppas naturligtvis att det finns en klok förälder bland er läsare som har varit med om nåt liknande och som har ett moget och välgenomtänkt gyllene tips?? Annars kommer jag att börja läsa hackigt och fisa under täcket framöver. Minsann.