På allmän begäran måste jag berätta hur det gick med snacksen. Vi dukade upp vårt fat med smörgåsar, vindruvs-spett och svenska fullkornsskorpor (inhandlade på IKEA). I sista stund blev jag lite nervös att det inte skulle räcka nämligen. Sedan blåste vi ut blå och gula serpentiner. Det var något som fröknarna och klasskamraterna aldrig hade sett så det var naturligtvis mycket spännande tyckte de!
På A:s avdelning får man ta snacks när man själv känner för det. Man går och skriver sitt namn på en post-it-lapp, markerar med den en plats vid bordet, tvättar händerna och är sedan redo att ta det man vill ha. På en skylt står det hur mycket man får ta av det som bjuds. 1 skewer (jaha, då lärde man sig vad spett heter), 1 sandwich and 1 toast (skorpa). Lingondrickan var obegränsad.
Och det var barn som började ta på en gång, de måste tyckt att det såg gott ut. Jag såg inte någon på hela förmiddagen som rynkade på näsan. Det tolkar jag som ett gott betyg! Ska bli spännande att höra vad de andra har med sig på sina födelsedagar.
Jag stannade i klassen fram till samlingen klockan 11. Hans klass sjöng för honom och så lekte de en lek som A fick välja. Sedan berättade jag för hans kompisar något om A från varje år han har levt. A fick symbolisera åren med att gå ett varv med ett jordklot i sin hand runt en sol som hängde i taket. Ett varv för varje år. Jag berättade att under det första året så flög A flygplan första gången (till Prag) och han lärde sig att gå. Andra året åkte han skidor för första gången och så var det då han fick en lillebror. Tredje året fick han sin första cykel med två hjul (och stödhjul såklart). Fjärde året flyttade han till USA och började lära sig engelska. Nu på femte året firade han sin födelsedag hemma i Stockholm.
Så, visst var dagen lyckad. Inga vassa spett i struparna och inga rynkade näsor. Med roliga serpentiner som grädde på moset. Yes!
1 dag sedan
2 kommentarer:
Grattis! Det låter som en lyckad dag! Vad trevligt att gå ett varv för varje år och få veta vad som hänt under det året. Funkar i varje fall när man är fem år ... :) Själv hade man ju blivit snurrig i huvudet av allt springande ..!
Vilken mysig grej att berätta en sak från varje år! Det måste han ha gillat! Jag blir nästan lite tårögd.
Skicka en kommentar