Vi satt på 4:an från Sankt Eriksplan mot Radiohuset och hade båda fjärilar i magen. Det var tidigt på morgonen så jag hade iallafall inte fått i mig så mycket frukost. Min väninna J var uppenbart nervös. Sånt som hör till när man ska prata i radio inför halva Sveriges befolkning. Mina tidigare erfarenheter på radiofronten var en fånig tävling i lokalradio. Inte mycket att skryta med alltså...
Vi hade fått förfrågan om att komma och berätta om vår fyll-i-bok Personligt i Morgonpasset i P3. När frågan kom visste jag faktiskt inte HUR populär den kanalen är. Men det blev jag varse när både var och varannan hade hört inslaget. Hemma i lägenheten satt maken och småkillarna med radion på. Dagis fick vänta lite den här morgonen.
Radio-intervjunägde rum idag för precis ett år sedan. Sedan detta hände, som inte känns så länge sen, har Jenny fått utökat, både med en bebis och tre nya fyll-i-böcker. Somliga är driftiga. Själv tog jag radiodebuten i ryggsäcken och drog västerut. Resten känner ni till.
1 dag sedan
2 kommentarer:
Nej du, du behöver inte bli fundersam - snabbkaffet beror på ren och skär lathet ;-)
Kram Zun
Attans! Försökte förstås lyssna, men det gick inte! :(
Skicka en kommentar