Följande dialog utspelades förra veckan i vår trädgård:
L: Undrar vad det här är för träd? Kanske kommer fina blommor på det... Hoppas det!
A: Ja, eller lingonsylt!
Första gången jag och F på allvar insåg att A är ett stadsbarn var för ett år sedan när vi var på väg ut till IKEA. När vi just svängt av från E4:an och är på väg mot Kungens Kurva hör vi entusiastiskt i baksätet: "Mamma, jag ser skogen!" Då började vi på allvar tala om att flytta ut från stan.
Nu bor vi på landet, med egen tomt och jag känner ansvaret att lära mina killar lite om naturen. Måste bara lära mig själv först!
14 timmar sedan
3 kommentarer:
9 av tio föräldrar går bakom sina barna som skuggor, de passar, uppmuntrar och föreslår lekar hit och dit. Jag blir helt matt. Man går ju till paeken för att ungarna ska roa sig och träffa andra barn. Där jag satt i Vasaparken såg jag ingen förälder som inte jagade. Barnen få ju aldrig leka och upptäcka något själv, undra på att de inte leker självständigt hemma sedan. Den tionde mamman, jag i detta fallet, tittas det snett på för att jag INTE förföljer min son Jag passade på att lapa sol och bläddra i en tidning. Nästa gång går jag till skogen, tror det är lugnare där. Önskar jag kunde gå lite i er skog med er. Och btw: pojkmammor är coolare!
Annika, bra poäng där! och genast känns mitt datorsittande helt befogat... ;) Äsch, skämt å sido. Jag håller med om att man inte bör sysselsätta sina barn hela tiden. Jag tycker att de måste lära sig att ta egna initativ och om mamman under tiden solar lite och bläddrar i en tidning så blir alla lyckligare!
Intressant är att det sällan tittas snett på män som läser tidning när de "passar" sina barn...
Hahha, ett lingonsyltsträd skulle jag definitivt vilja ha!
Skicka en kommentar