
Efter fem minuter kände jag på mig att det faktiskt inte gick så bra. När jag vänder mig om får jag se en lila väggmålning och en mycket stolt lillebror. Jag orkade knappt reagera utan bad A att ta bort pennan. Då kom lillebror runt sängen och började pilla med väckarklockan och ställde om tiden så att jag längre inte visste hur många minuter det var kvar på febermätningen. Men alltså hur är det möjligt? Varför ska han vara sååå nyfiken och pillrig med saker? Jag har inte ens hunnit ploppa tillbaka tangenterna han återigen pillat bort från laptopen i köket. Snacka om att det är dags att höja nivån på barnsäkerheten, eller borde jag kalla det V-säkerheten. Igår ropade den duktiga storebrodern "Mamma, kom fort, V har tryckt på nåt jättefarligt!" Det var återigen vägguttagen han pillade med. Han drar ur och stoppar i sladdar, byter dvd i spelaren, ringer med telefonerna, stänger av datorn, eller slår på, kopplar in och ur saker så att jag blir alldeles tokig. Kanske därifrån febern kommer, men hostan är defenitivt en influensa.
Hade vi varit kvar i våra 67 i Birkastan en sån här sjukdag hade det känts lättare. Där hade storebror redan påbörjat dekorationsmålningen av väggar och dessutom hade jag ringt efter förstärkning en trappa ner. Räddningen var att F kom hem till natten så att jag fick sova ifred 9 timmar! Det gjorde det lite enklare att klara av denna dag. Inget att rapportera jämfört med igår!
4 kommentarer:
My God! Jag är fascinerad över Vs framfart!!! Krya på dig! Kram!
Han är verkligen snabb lille V, som Ville Vessla. Typiskt när man tror att allt går bra och dom "för en gångs skull" leker snällt med varandra, så är det alltid något tok på gång. Just att måla på väggen verkar få småbarn väldigt tysta.
Hoppas du mår bättre nu, A
Elin har inte upptäckt väggarna som målarduk, bara golvet än så länge. Krya på dig, kram.
Wow, det måste vara mormors talang nedärvd, V har talang. Vem har du ärvt allt ditt tålamod från Linda? Im impad
Skicka en kommentar