Skolmogen?

Nästa vecka ska det avgöras. Efter lite påtryckning ska nu V på besök på skolan för att se om han får börja redan nu eller om han måste vänta till hösten. Är han skolmogen eller inte, det är frågan. Klassen är för 2- och 3-åringar och V fyller ju 2 om ett par månader. Jag hoppas att han är redo, så att han får träffa jämnåriga. Det kan inte vara jättekul att dras med mamma och storebror hela dagarna. Visserligen var Nanny ett uppfriskande inslag, men skolan skulle vara ännu bättre. Jag tror det skulle underlätta för storebror också att veta att båda två är utan mamma och hemmet för en stund. Fram till sommaren är det bara 2,5 timme 4 dagar i veckan som A har skola, och jag tror det är lagom för V också.

Men skolstart för V innebär att mammaledigheten är slut, antagligen för hela livet. Tänker jag vidare på det kan det nog kännas lite ledsamt. Men allt har ju som bekant sin tid och i så fall börjar min tid som verklig hemmafru istället. Undrar om det är som att vara mammaledig med barnvakt ett par timmar om dagen... Det ska jag nog kunna leva med i så fall.

Jag läser ju två universitetskurser på distans härifrån. Om jag får lite egentid framöver borde jag känna mig skolmogen även jag.