Jag känner mig stressad! Jag som bara är hemmafru och har all tid i världen.
Det är rätt viktiga saker som ska göras. Räkningar, deklaration, högskolekurs, kontakt med återförsäljare, körkortsstudier för amerikanskt kort m.m. Problemet är att jag inte får till att uträtta det som måste göras när prinsarna är hemma. Och de är hemma 158 av veckans 168 timmar.
Storebror vill absolut inte vara i något annat rum än där jag är. Eller rättare sagt, han vill absolut att jag ska vara i det rum som han är i. Men det är ohållbart tycker jag. "Mamma, varför går du ifrån mig hela tiden?" Det gör saker och ting lite omständigt och hans lego-byggen flyttas omkring en hel del i huset. Lillebror gör det svårt på annat sätt. Ni som läst lite här på bloggen vet redan att han är rena rama Nicke Nyfiken. Så om jag inte vill riskera nerkladdad deklaration, sönderriven räkning, och tuggad teori-bok bör jag inte ha nånting framme så länge han är vaken. Är det så det är att ha hund förresten?
Lite exempel på Lillebrors upptäckarlust:
V bättrar på en målning.
V experimenterar med bokstäver.
V övar på väggmålning.
2 timmar sedan
8 kommentarer:
Hej!Jag tror vi fick ett telefonsamtal från er igår vid 7-tiden på kvällen! Det såg ut som ert nr på vår nummerpresentatör! En liten person sa pappa pappa! Kan V ha busat med telefonen också? Kul att ni kommer hem snart!
Det är nackdelen med hus mot lägenhet, där hade man inte så många rum att vara i så barnen såg en lättare :-) Jag brukar sitta mycket och fixa vid datorn. Då vet barnen var jag är och leker själva. Det har också blivit mkt bättre med tiden i nya landet och huset (kom i september).
Såg ditt inlägg nedan. Skönt att det finns andra svenskar. Även om det är roligt att lära känna amerikaner så är det också skönt att ha någon som är i samma situation och också har letat läkare, affärer etc... I NC är de galna på vägmärken på provet. Lite konstigt att man ska ha vitt på sig om man går i mörkret (hallå reflexer...) eller sätta en vit trasa i bildörren om bilen går sönder. Lite svårt för oss Europer som helst alltid har allt i svart... :-)
Nej, det är mycket enklare att ha hund. Otto har bott hos oss ett par nätter och kräver kli, lugna promenader och blir galet glad av att se mig. Mollie och Hugo blir också galet glada men kräver så mycket mer än kli. Söta Mollie gillar Otto och följer efter honom och har lärt sig transportera saker med munnen, - då är de lika när jag tänker på´t. Och Hugo som helst vill somna med handen i mitt hår nöjer sig med att ha Otto brevid sig i sängen isället. Nä hunden är en mammas bästa vän.
Hej Linda!
Kan meddela att en hund går och lägger sig på sin plats när den vill vila. Den säger till när den vill gå ut och kissa och så vidare... Det är definitivt svårare att ha barn. Ludvig är precis likadan. Följer mig som en skugga...
Sköt om er. Kram från ett vårvackert Skåne
Lämnade också Stockholms innerstad med man och två barn för drygt ett år sedan. Nu bor vi i Afrika, visserligen i landets huvudstad men det är riktig småstadskänsla ändå. Känner precis igen dina känslor om tidsbrist och ensamhet. Klart man saknar sina vänner därhemma även om man hittar nya. Och det är inte lätt med en 4-åring och en 2-åring, det vet jag för jag är hemma med precis desamma... (och en bebis i magen, puh...).
Det går upp och ned, ibland är allt så lätt och kul med utlandslivet och ibland är det bara mörker. Men snart är det sommar och då kanske ni får långledigt i Sverige precis som vi. När vi kom tillbaka hit efter förra sommaren kändes det faktiskt otroligt skönt. Härlig känsla av att komma hem efter att ha fått det bästa av Sverige ett tag. Hoppas det blir lika i år!
Hej Anna-Karin!
Tack för din hälsning. Oj, det verkar spännande, har du ingen blogg du skriver? När kommer trean? Hoppas du mår bra.
Linda
Ingen blogg, än så länge i alla fall... ;-)
Trean kommer i juli, välplanerat till sommarledighet i Sverige.
Hur länge har ni planerat att stanna i "väster"? Tänker du leta efter något jobb där?
Skicka en kommentar