L: - Om du undrar varför jag gråter så är det bara för att jag tänker på min bästis. Och längtar efter henne.
A: - Kan du inte skriva ett brev till henne och be henne skriva till dig?
A: - Mamma, kan du hjälpa mig så att lärarna inte ser mig på skolan när vi kommer?
L: - Visst kan jag det. Men varför vill du det?
A: - Jag vill inte att de ska se mig. Jag känner mig obekväm.
En hjälte är han, min fyra-åring som tappert tacklar problemen i den nya vardagen.
22 timmar sedan
2 kommentarer:
Livet låter så tufft, som på film. Fast egentligen är det tvärt om - filmer kan vara tuffa, men inte i närheten av hur det är i verkligheten. Du är en mästare på att leverera känslor förklädda i ord, rakt in i hjärtat, Linda. Puss på er hjältar och hjältinnor.
Gulle dig.
Vi har det så härligt här på många sätt. Måste få fram det lite mer. Men vi lever med fler känslor här, upplever mer, känner mer. I början kanske mest jobbigt, men på det hela taget går det så bra för oss. Kram.
Skicka en kommentar