Playdate

Idag hade vi vår första "playdate" med ett amerikanskt barn. Killen går i A:s klass och han följde med oss direkt från skolan och blev hämtad några timmar senare. A har tidigare inte velat leka med andra barn än svenska och undviker till och med våra amerikanska grannpojkar ute på gården. Han tycker det känns så svårt att inte förstå. Men att killen C från klassen skulle följa med hem verkade intressant när jag föreslog det. Det fick ske på ett villkor, att jag lovade att vara med och översätta, inte sitta vid datorn eller städa (som jag tydligen gör hela tiden annars...).

Jag var med och lekte, eller iallafall övervakade leken lite, och översatte när det behövdes. Det var inte jätteenkelt, men jag tycker att båda gjorde en god insats och de verkade ha ganska kul ihop. Killen C är ett par år äldre och det tror jag underlättade en del. Jag hoppas att A snart börjar leka med kompisarna i klassen. Han väljer alltid att vara för sig själv när de är på gymnastik eller ute på gården. Ofta ser jag honom så när jag hämtar och det skär lite i hjärtat.

Jag är glad att vi idag tog första steget att börja leka med amerikanska kompisar. Men jag inser också ännu mer hur mycket värt det är att ha svenska vänner här. Särskilt för killarna, men även för oss. Igår när F fyllde år kom de svenska grannarna över på en spontanfika. Jättemysigt!

Själv hade jag förresten "playdate" på förmiddagen med min engelskalärare. Roligt och nyttigt.