torsdag 3 april 2008

Latte-mammor sökes

Idag fick Skrivarmamman mig att längta hem. Hon beskrev ett besök i Stockholms innerstad med parkeringsproblem och chica citymammor med coola barnvagnar och latte i handen. Låter som en dröm för mig! Här i den amerikanska småstaden ser man inga barnvagnar, för ingen promenerar. Latten, den intar man drive-thru. Och modegraden är inte ens värd att kommentera (med undantag för en del japanskor). Så även om jag irriterat mig på alla välklädda, supermoderna och snygga mammor i min stadsdel tidigare så saknar jag er oerhört mycket nu.

Som tur är har vi ju bokat en resa hem. Så i maj, alla snygga Latte-mammor, ser jag fram emot att träffa er i soliga Vasaparken!

6 kommentarer:

Pernilla sa...

Stackare, var inte meningen att få dig att längta hem. MEn maj låter härligt, förstår att ni längtar!

Annika Munter sa...

Pernilla längtade hem av att vara i storstaden, du längtar dit och jag längtar efter dig!

Anna sa...

Hå hå ja ja, gräset är då sannerligen alltid grönare på andra sidan.

Helena V sa...

Synd att din stad verkar så trist. Vi bor i USA och trivs bättre än vi någonsin gjorde i Vasastan... Massa trevliga mammor som promenerar (och många åker bil) till lekparken med gummimatta och massor av fantastiska klätterleksaker till våra små barn. Latte från Starbucks i massor (som de verkar avundsjuka på i de Svenska bloggarna)... Modefaktorn i STH var jag rejält trött på då alla hade lika kläder olika år... Skönt att vara hemma med barnen och få ha jeans istället för jobbkostym...

m family goes västerut sa...

Hej Helena! Vore kul att veta mer om er. Maila mig gärna (via länken till min shop).
Detta var min första hemlängtan och en nostalgisk sådan. Vi trivs jättebra, men storstad är alltid storstad och det kommer jag längta efter hela livet tror jag. Sedan vill man ha landet av andra anledningar. Visst är lekparkerna här fantastiska, och staden vi bor i är mycket barnvänlig. Starbucks är lite övervärderat tycker jag nog, men det bästa man kan få tag på...

Annika, Pernilla o Anna! Visst är gräset grönare... Tur är väl det att man kan tillåta sig att längta bort ibland. Tråkigt vore det annars tycker jag. Just nu låtsas jag att jag vore på Barbados och fick lite sol på kroppen. Det bara regnar här.

Anonym sa...

min mamma sa alltid man saknar inte kon förrän båset är tomt. haha. jag kan verkligen förstå denna irritation innan, men när man sedan byter livsstil måste det bli märkligt på många punkter.

tack för trevlig läsning, har inte varit så fast i en blogg på hur länge som helst. kul och bra skrivet!

mvh jenny