onsdag 14 januari 2009

Är jag en normal hemmafru?

Jag har börjat prata med min själv. Ofta. Nyss hörde jag mig säga:
- "Ja men då går vi väl en trappa upp då?"
Vilka är vi? Det är ju bara jag hemma.

Alla ni andra svenska hemmafruar i utlandet: Är detta normalt i vår situation? Eller ska jag söka svaret nån annanstans? Tips emottages tacksamt.

8 kommentarer:

anna of sweden sa...

Sök svaret någon annanstans! ;)

r e b e c k a sa...

Jag har också börjat prata med "mig själv" men intalar mig att det är mina undulater jag pratar med. Tex.:
- Jaha du Tony, nu måste jag nog hänga tvätten...
eller
- Vad tycker du Lina, är det dags att resa sig från datorn tycker du?
De är dessutom duktiga på att svara mig så att det nästan alltid låter som om de håller med mig. Då kan de väl inte räknas som om jag pratar med mig själv, eller?
Håller dock med Anna om att svaret måst ligga någon annanstans! ;)

Nena in da USandA sa...

Hm, ja nu när du nämner det så... Ja, även om jag är tex är uppe sent själv så kan det nog slinka ur ett - Nä, nu är det verkligen dags att tänka på refrängen! eller nåt sånt. Jag föredrar att tro att det är normalt! :)
Kram/Magdalena

Victoria sa...

Klart man måste prata med sig själv när ingen annan är hemma - vem skulle man annars prata med?! Jag både pratar och framförallt sjunger när jag är hemma själv. Det går så bra så och är heeeeelt normalt. :o)

Moodboardwithflowers sa...

hej!! Påslakanet är jättefint men inte i sängen just nu.. Jag hade visst ett annat mått på innertäcket. Men det är verkligen fint! Kul att läsa att lillkillens ögon är bättre!! Hoppas att ni haft en mysig jul och gott nytt år!

Annica R sa...

Helt normalt för en hemmafru!!!
Det blir ju så tyst annars ;o)
Hälsningar Annica i Dallas

Taina sa...

Jag jobbar hemifrån och har en kollega och det är hunden.Han kan av naturliga skäl inte prata men han är min räddning! Från att ha varit bland en massa folk i mitt arbete i Sverige till att flytta till Connecticut och göra jobbet hemifrån utan dessa människor, är en stooor skillnad. Jag älskar att prata (är det samma sak som att tycka om sin röst kanske). I alla fall så pratar jag högt och mycket i alla fall. Med hunden då. Han vickar lite på huvudet och viftar med svansen (eller delar av den för den är ju borta) Då känner jag att vi har konsensus och jag jobbar vidare!

Ha det!
Taina

Anonym sa...

Jag pratar med hunden....funkar bra.