Det talas mycket om detta. Att växla ner. Att jobba mindre och konsumera mindre. Att välja tid istället för pengar och prylar. Vi som är dagens småbarnsföräldrar jobbar och konsumerar mycket mer än vad våra föräldrar gjorde på 70-talet. Det gör att vi upplever tid som en enorm bristvara. Men nu väljer allt fler att ge avkall på inkomst för att ha mer tid och känna mer livskvalité.
Att kunna växla ner vardagstempot var faktiskt en av anledningarna till att vi flyttade hit. Vi tänkte att vi skulle få mer tid för varandra. Färre måsten och aktiviteter. Inte mer pengar, men fler gemensamma upplevelser. Nu har vi varit här 4 månader och jag tänkte fundera lite på hur vi har det.
Personligen så har jag absolut växlat ner på olika aktiviteter och måsten och fått mer tid - iallafall med småboysen. En vanlig vecka spenderar vi tre i snitt ca 22 timmar per dygn. Det är alldeles underbart på många sätt, men vansinnigt jobbigt på andra. Jag tror inte att jag är som klippt och skuren för att vara hemma-mamma så mycket. Jag känner iallafall ett stort behov av att få vara själv oftare och att få ha lite tyst omkring mig ibland. Men samtidigt kan jag känna glädje över att måsta "stötas och blötas" med mina vildbattingar så mycket. Vi kommer nära.
Maken kommunicerar jag bäst med via mail för tillfället. Han läser ju för övrigt även här på bloggen och håller sig uppdaterad på det sättet. Ärligt talat hinner vi inte med varandra just nu. Iallafall så prioriterar vi det inte. Det är väldigt mycket jobb för F:s del och han sitter med jobb hemma nästan varje kväll. Men så har han inte längre några träningar och matcher med 30+laget i volleyboll och inte heller gör han några bottennapp på barndomsvännens landställe. Jag tror det är allt fix och trix nu i början (med huset, med papper, med att sätta sig in i saker, med killarnas skola m.m.) som gör att vi inte tycker oss hinna med.
När killarna somnat (och vi lyckats hålla oss vakna) sitter vi vid varsin dator tills vi stupar i säng. Ofta sitter jag, som nu, och skriver alldeles för sent på natten till ljudet av hans snarkningar från sovrummet. Det är här och nu jag njuter av den så kallade "egna tiden" så jag har inte ro att lägga mig. Uppskattar detta för mycket.... Som ni märker går det jag skriver om vår situation inte alls ihop med modeordet i rubriken.
Inte heller sysslar vi med downshifting avseende konsumtion. Det låter kanske konstigt nu när vi bara har en lön. Men vi har tvingats till en mängd inköp i och med att vi lämnade en liten lägenhet och istället blev med stort hus. Det är mycket man behöver som husägare. Senast idag köpte jag en vattenslang, tyckte det var för omständigt att vattna rabatterna med decilitermått. För övrigt har vi nu uppgraderat oss till en modern familj med platt-TV. Men den största investeringen var såklart bilen. Hej då SL-kort, du ersattes av Toyota Prius. Förhoppningsvis mattas denna prylinvestering av med tiden. Men nånting säger mig att vi ändå kommer hålla en högre konsumtionsnivå här än hemma. Det är oundvikligt. På allt utom fikabröd.
Nåja. Downshifting är nog inte det vi pysslar med just nu, även om vi söker mer livskvalitet i form av mindre vardags-stress. Oavsett vilket så tycker jag att det är härligt och uppfriskande med miljöombytet som vi gjort, så jag tar och kallar det Uplifting istället!
19 timmar sedan
5 kommentarer:
Uplifting downshifting låter bra tycker jag! Och jag instämmer i att man ibland behöver lite tyst och lite annat. Ibland. Kram!
Jag idkar uplifting här hemma också då jag läser dig. Helgen har varit lång och jag har hunnit med massor. Utom att sova, det kommer att bli mitt midsommar-löfte: att sova mer! Påsarna under ögonen liknar IKEAs blå shoppingkassar. Till och med min tandläkare noterade detta. När jag träffade honom förra veckan försa han sig så här: "Jag hade en annan patient idag som också såg jävligt sliten ut." Fast jag är ett levande exempel på att man kan se sliten ut och vara lycklig ändå. Cykelturer, plantering och middag med vänner har förgyllt helgen mellan städning, styling och jordstampning på gården. Med det bakom mig och och en hägrande dag på Skansen om några veckor kan man inte annat. Puss!
Hej kompis!
På Roslagsgatan kör vi med "downdepping" i stället. Faktiskt så känner jag mig rätt peppad idag - inte alls så förbannat sur som under helgen. Nu är det sommar och tjofaderittan. Ska nog sätta mig på balkongen med en kaffe och en chokladbit. Puss - lots of love.
Hej!
Låter som vårt liv. Dock helrenoverade vi ett hus innan vi åkte så att hyra är toppen! Jag är också trött på att shoppa... Dock jobbade jag också massor innan vi åkte, så jag njuter av att vara hemma och lyckas faktiskt hitta lugna stunder. Tyvärr är mina barn lite TV råttor så får de titta en stund så är det riktigt lungt. Vår 3 åring lärde sig första amerikanskan via TV och pratar nu för fullt... Min man jobbar och sover, verkar blir så... Vi saknar honom... Nu har vi också haft massa besök hela våren och ska en ny sväng till Florida med ett gäng i helgen.
Vet hur du menar, att man vill ha egen tid och lite lugnt och tyst ibland. Men samtidigt är det en så underbar tid att få vara hemma med barn, jag försöker påminna mig själv om att NJUTA. Att se glädjen i Elins ögon när hon samlar stenar i en hink eller vattnar blommorna. Att leva lite genom barnets ögon. Det måste inte vara så vuxet och praktiskt och effektivt jämt. Det är nyttigt att låta saker ta tid. Att det tar en kvart att gå iväg med skottkärran till komposten och tillbaka, för att man hittade kottar och blommor på vägen, det gör liksom inte så mycket, för Elin är jättelycklig när vi slänger saker på komposten. Jag tror du förstår hur jag tänker! Men som sagt, jag VET hur du känner ibland, jag känner likadant då och då, men det är viktigt att njuta av småbarnsåren. Långt blev det, kram!!
Skicka en kommentar