På den här skolan lämnar man sitt barn till en lärare direkt från bilen. En lärare går som i skytteltrafik mellan bilarna och fram till dörren in till skolan. Man ställer sig i den kö med bilar som blir och detta fenomen kallas för Traffic. Idag provade vi det. Den lärare som tog emot lyckades inte få med sig Alfred som hade gråten i halsen och ställde sig så långt bort från bildörren som möjligt med sitt Nintendo-spel i hårt grepp. Istället kom den manliga läraren ut (som A känner bäst) och han fick bära A, som accepterade men inte ville. Det kändes lyckat! Imorgon provar vi detta igen.
När F kommer hem från jobbet och frågar A hur det varit i skolan, så säger A alltid att skolan varit stängd pga halka. Det är ett roligt bus just nu!
Eftersom A varit i skolan själv två dagar och Nanny haft hand om V, betyder det att jag har haft 2x2 timmar på egen hand. Första dagen var det såklart med tårarna sprutande som jag körde iväg mot bästa varuhus för att tröstshoppa. Idag var det med lättnad och glädje jag styrde kosan till samma ställe. Igår kom jag hem med cykelhjälm till V (som han stolt bar inne tillsammans med gummistövlar hela dagen och kvällen), varsin liten kylväska till killarna (det är i sådan man tar med sin lunchlåda varje dag om man äter på skolan), Skiphop väska till mig (som här kostar en tredjedel av priset jämfört med hemma), blöjor (parfymerade!), mat, ett vadderat kuvert som snart är på väg hem till Festis och lite annat krims krams.

Idag kom jag hem med en lampa till vardagsrummet, en dörrmatta, en klänning som troligen postas iväg till en kär vän, en tröja som kanske får samma öde, strumpor till A (jättebra mamma!), fler vadderade kuvert, ett skoställ, en intelligent väckarklocka som visar temperatur i celsius samt väderprognos (oumbärlig!) och så lite krims krams. Imorgon hoppas jag hitta till mataffären jag letade efter idag så jag inte slutar på samma varuhus igen.

Mormor, jag bara bättrar på din målning lite...
1 kommentar:
Hejsan, hamnade här av en slump efter lite blogghoppande.
Var i er situation själv för 1,2,3... 9(!) år sedan, nästan på dagen faktiskt. Då precis överflyttad och med en sexåring och en nyss fyllda tre. De första skolveckorna var en berg-och-dalbana för både mig och dottern. Önskar att jag då kunde ha sett ngr veckor framåt i tiden, för mer tog det inte förrän hon pratade flytande och var helt acklimatiserad.
Nej, nu måste jag köra "tre-åringen", som nu är tolv, till Teen Town(skoldans).
Önskar er lycka till med alla bestyr framöver.
m.h.v Anna
Skicka en kommentar