Tack

Fyraåringen:
-Tack för maten mamma!

2 sekunder senare.... Samma fyraåring:

- Och tack för att du ger mig så god mat!

Detta efter en dag då han inte pratat om annat än att det är hans födelsedag och att han minsann vill ha presenter nu och att det minsann är så att vi har tappat bort hans presenter och att vi borde baka tårta och jag minns inte detaljerna men i omgångar var han skitjobbig! (Och förresten fyller han år i maj!)

Och till dig fyraåringen Vilgot. Tack själv, min gullunge! Jag ser och hör att du inte har det så lätt just nu. Du längtar hem till USA.... Jag ska försöka orka med dina humörsvängningar. Och vi ska hitta roliga saker att göra i Sverige också. Inte bara riva huset. Jag lovar!

Grader

Tjugo igår. Tio idag.

Det var bättre förr.

Jäsning pågår

Tur att jag har en fyraåring som vet hur hushållsassistenten fungerar när kanelbullar står på önskelistan.

Som ni förstår är bullbakning något som min bättre hälft brukar stå för.

Funderingar vid graven

Vid första besöket på min morfars grav, som gick bort i slutet av vår tid i USA, hade lillebror många frågor. Såklart. Det är inte lätt att förstå för någon. Men jag försökte förklara enkelt att kroppen är begraven och själen bor i himlen.

- Men var är huvudet??

Såklart. Smarta barn!

Nattlig mjölkshopping

Man behöver iallafall inte fundera på att åka och handla mat klockan elva på kvällen, som vi ibland gjorde i USA. För i Sverige är det stängt vid den tiden. Skönt! Gonatt.

Missing you drive-thru

Saknaden börjar krypa på. Kanske är så att ju kallare det blir desto större blir min saknad. Vet inte. Men just nu saknar jag att kunna stanna till och ta en caffe latte drive-thru. 

Jag var bjuden hem till mig själv!

Igår var jag bjuden hem till mig själv. Inte riktigt. Men hon som köpte vår fina lägenhet i Birkastan för ett drygt år sedan bjöd hem mig och ett par andra på middag. (Vilken köpare va?) Eftersom vi sålde via ombud när vi bodde i USA så var detta första gången vi sågs. En superhärlig tjej som dessutom hade orkat vidare där det blev renoveringsstopp för oss.

Först kändes det inte så konstigt att kliva in hemma hos sig själv, det är ju trots allt snart 3 år sedan vi bodde där på riktigt. Men sedan efter mer än 4 timmar i köket när det var dags att säga tack var det en mycket konstig känsla att vara den som säger hej då och går därifrån. Till pendeltåget. Hem till huset.

Lite konstigt, lite vemodigt. Men ändå bra. För jag är välkommen tillbaka.

Snacka om ytterligheter

Lillebror kom från en förskola som serverade JellO som mellanmål. Och kom till en förskola som bannlyser varm choklad på utflykterna. Snacka om två ytterligheter!

En riktig surdeg

Ja vad ska man roa sig med kl 9 till 12 en tisdag kväll om inte begära ersättning för utlägg man haft innan hemflytten...

Jätteskoj. Not.

FY VAD BRA

den blev. Chokladtårtan!

Gammalt eller nytt

Detta hörnskåp fick jag ärva nu efter att morfar gick bort. Skåpet gjordes av min mormors pappa. Gammalt således, men nytt för oss. 

Det rutiga golvet är nylagt. Tidigare låg två olika golv i köket så vi gjorde en lagom stor quick fix med målning av väggar och nya golv.

Förut, två olika golv....

Eeeehhhh

det blir nog  bra. Det är ju 24 timmar kvar tills de kommer.

Ugnsform med löstagbar kant önskas!

Bilder på schabraken

På folkets begäran! En dålig bild, men ändå en bild.

Schabrak nummer 1 till vänster och nummer 2 till höger.

Tycker skåpet är helt bedårande. Men det är inte helt avgjort var det ska stå och vad det ska rymma. (Ni förstår väl att det var min bättre hälfts frågor.)

Hallmöbeln ska jag måla, när jag bestämt kulör.... Sedan ska väggarna målas innan den kommer upp.

De senaste veckorna...

Ja, man kan ju undra vad vi pysslat med sedan vi kom hem till Sverige. Och jag tänkte visa lite i bilder äntligen. Första bilden är mäklarens bild från när vi köpte huset. Och det är denna del, vår övervåning, som har fått utstå mest renovering. Först tog vi fram murstocken som gömmer sig där bakom tvn. Det var ett hiskeligt jobb.

Väggarna framför revs, och sedan behövdes en hel del puts hackas bort. Det sista vi gjorde var att måla den med lack så att den inte ska damma så mycket.

Sedan var det golvets tur. Under laminatgolvet fanns trägolv som vi hoppades. Slipning och hårdvaxolja. Vi valde en mörk nyans trots att det är få fönster uppe.

Som ni ser är det inte klart, det är en bra bit kvar. Men nu bor vi iallafall i rätt del av huset, maken och jag. Tidigare sov vi alla 4 inne i storebrors rum. Klädhögarna, de överblivna kuddarna, baksidan på byrån som funkar som avdelare, golvlister, taklister och andra petitesser, det är ett senare problem! 

Jag for till stan

igår för att äta frukost med en vän. Passade på att prova min kommande pendlarväg med bil till infartsparkering och sedan tunnelbana.

Phu, det var väääääääääääääääldigt länge sen jag åkte tunnelbana tydligen. Kände mig alldeles illamående och snabbt raserades min tanke att läsa böcker på vägen. Jag som trodde jag skulle hinna med en del framöver. Men det var väldans intressant att sitta och höra på alla intressanta pågående konversationer. En kille sökte projektledare till sitt jobb och jag var nära att avbryta samtalet och presentera mig, men så kom jag ihåg att jag ju redan har ett bra jobb. Hehe.

Men iallafall, det var mindre trevligt på tunnelbanan än jag mindes. Men så var det alldeles UNDERBART att kliva av på Sankt Eriksplan. Plötsligt var jag 20 och hade precis köpt min första lägenhet bredvid Bönor och Bakat. Det luktade likadant som då. Just idag gick jag Rörstrandsgatan fram och sprang på en gammal förskolemamma (ja, alltså inte en gammal, utan en mamma till en tidigare förskolekompis till storebror) och fick höra senaste nytt om storebrors förskolekompisar. Vilka som nu gick tillsammans i ettan och så vidare. Det var roligt och spädde på min längtan att flytta tillbaka till kvarteren.

Efter en supermysig frukost på Xoko med min tidigare granne promenerade jag i solskenet bort till Å City. Där var det omgjort minsann. Hittade inte rätt nånstans. Och tio spänn för att gå på toa när man just spenderat flera tusen kronor, det är ju HUTLÖST. Men vad gör en kvinna i nöd. Jo, betalar tio spänn såklart och ser ändå nöjd ut på utvägen.

Jobba i stan och bo på landet, det är nog inte så tokigt ändå. Fast man får pendla med tuben.

Nytt schabrak

Hehehe....

Det står ett nytt schabrak i hallen!!!

Tror att maken gillar detta lite bättre än det förra... (som var en hallmöbel från Norrgavel)

Jag fick en gåva idag

Det kändes så.

En nyfunnen vän gav mig förtroendet att få lyssna på en låt från en kommande skiva.

Hon är en ängel, utan att veta om det tror jag.

Fortfarande utvandrade...

Ringde skatteverket idag för att höra om vår folkbokföring var klar, dvs om vi är registrerade i landet ännu. Vi var inne den 12 juli på skattekontoret och skrev in oss så nog borde det vara klart efter mer än 7 veckor....

Men eftersom flera företag jag pratat med inte hittade våra personnummer så anade jag oråd. Och, mycket riktigt, inte var det klart. Fortfarande utvandrad i systemet. VA? Sverige, kom igen!!!! Vi har redan personnummer (som visserligen är avregistrerade), vi är svenska medborgare, vi har betalat skatt under hela tiden vi bott i USA, men det ska ta mer än 7 veckor för "systemet" att registrera in oss igen.

Till slut fick jag tag på handläggaren i vårt specifika fall, som hävdade att de inte kunde hitta fastighetsbeteckningen. Nehej, men så svårt att ringa och fråga oss, eller???? Efter att jag påpekade att Slånbärstigen stavas med ett s och inte med två s, så funkade det tydligen.

Så imorgon mina vänner är jag back in the system again. Finally!

Hålla killarnas engelska alive

Vi visste att det skulle bli en utmaning att hålla igång engelskan. Det märks redan att killarna använder mindre och mindre engelska i uttryck och i sin lek. Vi pratade nästan bara svenska hemma. Det hade känts svårt att knaggla fram på engelska faktiskt. Men nu har lillebror fått en amerikansk förskolepedagog som bara kan engelska och bara efter två dagar tycker jag mig höra fler engelska ord här hemma. Det är ju toppen.

Så igår kände jag mig lite inspirerad och valde en bok på engelska som kvällsläsning. Det var lite protester först, men eftersom storyn är deras favorit Det levande slottet så gick det ändå bra. Det är ju skitsvårt att läsa högt på engelska! Det låter inte klokt, men det känns som man får offra sig lite och några ord kanske jag lyckas uttalar rätt iallafall. Om inte annat kan de redan handlingen och det borde inte skada, hehe.

Nu återstår bara att prata med Storebrors skola och se vad som kan göras där för att hålla engelskan alive.