Till vår glädje hittade vi en Nanny här när A skulle skolas in. Hon kom kl 8 så att jag kunde fokusera på att få A klar i lugn och ro och sedan åka till skolan 20 minuter senare. Efter lämning åkte jag för att handla saker vi behövde (eller åtminstone som jag ville ha). Men förra veckan kände jag att det inte fanns fler akuta ärenden att uträtta på egen hand och att jag längtade hem till lillebror. Så från och med i måndags är jag ensam på morgnarna med killarna och tar med V till skolan. Det är inte lika smidigt. Men det är ju verklighet för de flesta så det är ju inget att oja sig över.
A vaknar och frågar på en gång om det är skola. "Dumma skola" får jag till svar. "Jag ska inte gå till skolan". Sedan försöker jag lugnt och behärskat göra oss iordning, låta bestämd och positiv (svår kombination!) om att A ska till skolan, se till att V åtminstone har en torr blöja och ta bort sminket från igår som blivit till mörka skuggor under mina ögon under natten. Vi har kommit i tid men A knäpper loss sig i bilen och försöker smita från läraren som kommer till bilen för att hämta honom. Det går ok, men A gråter och protesterar (milt). Han undrar varför vi ska åka hem utan honom. "Jag vill säga en sak!" hör jag honom säga, som läraren inte förstår, innan bildörren slås igen.
Jag känner mig dränerad när vi kommer hem, har ingen ork riktigt och har nästan lite dåligt samvete för att jag kan ha en mysig stund på tu man hand med V. Detta kommer såklart gå bättre med tiden. Men det är ju bara två timmar så ambitionen ska väl ändå inte vara så hög. Typ leka med V och äta min frukost.
Idag ska V och jag faktiskt till avdelningen bredvid A där han antagligen ska börja i höst. För att hälsa på och ställa lite frågor. De lär vara sysselsatta i höst! Här hemma ser jag att någon tänt ugnsbelysningen, ställt om klockan på micron, väckarklockan ringer plötsligt mitt på dagen, telefonluren ligger av, dammsugaren går igång, datorn som var av är på, mössan ligger på köksbordet, jag hittar batterier i soppåsen (vilken leksak kom de från?), listorna på kylskåpet ligger på golvet osv. Om man lyssnar noga kan man höra när allt detta sker. Ett mycket tillfredställande litet "Aaaah" följer alla påhitt. En dag gick han och pratade i skype-telefonen, han hade ringt upp en av svenskarna som bor här. Jag är glad att han inte trillar ner i tvättmaskinen och lyckas slå på eller kommer på att han ska åka pulka nerför källartrappen. Glad att han är påhittig och nyfiken. Glad att han är en solstråle. Glad att han fortfarande sover en timme mitt på dagen!
1 dag sedan
3 kommentarer:
Underbara, gulliga Vilgot! Jag är så glad att vara hans gudmor. Pussa på honom från mig!
Men vad gullig han låter! Och vad jobbigt det låter för dig! Men usch vad jobbigt för dig och A med lämningarna, förstår att du blir helt dränerad. Blä!
Mm, den där timmen mitt på dan man får för sig själv är bra. Det där med hyss hemma känns igen:-). Kram på er
Skicka en kommentar