Random from New York (april)

Hemma igen!

Ja, jag är hemma igen. Vaddå hemma, var ligger det egentligen? Var är förretsen mitt hem nuförtiden? Är det huset i USA, lägenheten i Birkastan eller nån annanstans?

Inte helt säker på svaret, men just nu känner jag mig hemma. I Stockholm. I huset där jag växte upp. Mitt hem i Birkastan håller jag som bäst på att göra mig av med (om jag klarar av det i slutänden) och mitt hem i USA väntar om en dryg vecka.

Jag har ägnat den senaste veckan åt att städa, piffa och putsa på min pärla som nu ska ut till försäljning. Känner mig skräckslagen och nyfiken på samma gång. Lovar en bild så snart de kommer från fotografen. Om jag inte ångrat mig och flyttar in där igen innan dess;)

Plötsligt slår det mig att man ska inte blanda ihop begreppen.... "Hemma" och "mitt hem" är två olika saker. Oftast har man bara ett hem, men kan känna sig hemma på många ställen.

Trevlig helg!

Bland vänner

Fast det var över 8 år sedan jag träffade M, hans föräldrar och flickvän så kändes det som att komma hem till nära och kära vänner när vi kom hit till Alabama över julen. Maken hade endast träffat M förut, och så hade det ju tillkommit fem barn så det var många nya möten. Men vi bor här hos M:s föräldrar och känner oss hur hemma som helst. Det är som att umgås med några av våra närmsta vänner. Är det inte häftigt att det kan vara så med vissa människor!? Det är så tryggt så jag skulle gärna stanna kvar här, men snart så väntar besök hemma i Indiana och det ska också bli kul. Passar på att önska alla ett gott slut på året så återkommer jag i början på 2009.

Snart så...

Imorgon är det julafton och alla svenska barn är säkert spända redan. Men vi får vänta två dagar på "julafton" eftersom man firar juldagen här. Vi ska fira med en amerikansk familj och jag kan knappt vänta på att få träffa dem. Det var 8 år sedan sist och då hade ingen av oss barn. Nu har de tre (och ett fjärde på väg). Tillsammans med våra två buspojkar kommer det bli livat och härligt i stugan kan jag lova.

Vi befinner oss i Nashville, Tennessee. En musikstad som antagligen upplevs bäst utan barn med tanke på att man hade velat besöka barerna med live-musik. Men vi gör andra saker och har det roligt o mysigt ändå. Vi fortsätter imorgon till "Sweet Home Alabama".

Önskar er alla en härlig julhelg, vart ni än är.

Girls getaway

Vi var borta 30 timmar jag och 4 andra svenska tjejer. Det kändes ändå som en lång härlig semester. Det blev jättelyckat. Vi bodde på ett mycket charmigt och härligt bed and breakfast, såg oss omkring i ett område där Amish-folk bor, shoppade lite och åt gott.



Sista shoppingstoppet blev på ett mall med antikviteter och prylar (en del nytt en del begagnat). Jag ÅNGRAR att jag inte köpte den gula metallskivan på bilden. För 20 dollar hade den kunnat ge mig glädje i hemmet många många dagar. Men men, det är inte direkt så att jag kan åka tillbaka, så nu får jag lära mig läxan och slå till nästa gång jag blir sådär kär i nåt...

En 4-årings resa

Vi planerar att åka hem till Sverige på semester en vecka i maj. Men vi har inte sagt något till killarna än. Nu vill nämligen A INTE längre åka till Sverige. "Nej, mamma, det är bättre att vi stannar tills vi kan engelska!" Jag vet inte riktigt vad det är han tänker på, för jag tror inte svaret är så enkelt som han säger. Så vi väntar med att prata om hemresan tills det närmar sig ordentligt för att inte oroa i onödan.

A pratar mycket om hur man bor och att man kan flytta och resa. Nu när våra gäster är på väg så undrar han vilka som ska bo i deras hus när de är här. Han undrar också vad de ska göra innan deras saker kommer hit (som han tänker sig färdas med båt, precis som våra saker gjorde). Han har frågat mig vilka jag bodde med när jag var liten och undrar lite hur det blir när han blir större. Avseende sin egen situation i framtiden tyckte han det var bäst att inte bestämma något nu, men han såg ingen anledning att flytta ifrån oss, eftersom vi redan är en familj...

Klart är att flytten vi gjort upptar mycket av A´s funderingar och att mycket energi går åt till det. Det har nog inte blivit vardag här för killarna ännu, även om det börjar bli det för oss lite större. Viktigt att komma ihåg. Och viktigt att försöka se resan ur vår 4-årings ögon ibland. Det kan nog bli ruskigt spännande då!