Pink truck

Vi hyr bil här än så länge men det börjar bli dags att köpa en. Vi väntar fortfarande på leasingbilen så just nu har vi två hyrbilar. Det finns inga andra sätt att ta sig fram här om man inte vill promenera på motorvägarna förståss, eller lifta. Jag skrev i början att jag hade sett en cyklist, honom eller henne har jag inte återsett sedan dess, men i vårt bostadsområde finns faktiskt några promenadvägar där man vid fint väder ser en hel del folk röra sig på allehanda sätt. Skönt för dem tänker jag då. Att vara ute i friska luften och röra på sig är hur konstigt det än låter nästintill en utmaning här.

Bilen då? Jo, min man och jag vill gärna att det ska bli ett ultimat köp (som med allt annat än krims krams). Vi vill ha en miljöbil, som inte är för stor, men tillräckligt stor för att inte vara minst på vägen här (det betyder att den måste vara rätt stor med svenska mått mätt), som är en lämplig bil att ta med sig hem till Storstan, som är bra att packa i, som inte har för stor motor, som helst inte ska kosta för mycket och som båda ska gilla att köra. Det är svårt nog för oss att välja flingor i det här landet så när det kommer till en bil... Dessutom faller över 90% av bilarna bort redan vid första kriteriet.

Fyraåringens förslag är en rosa lastbil! Jaa, det beror på hur man ser det, kanske inte helt fel vid närmare eftertanke. Vet bara inte hur jag ska gå tillväga för att få in F på det spåret.

A har feber och jag undrar om det inte beror på hans hemlängtan. Han längtar sååå mycket hem. Särskilt mycket saknar han sina killkusiner. De har bokat resa hit i juni, och vi säger att de kommer snart, tur att han inte vet att det faktsikt dröjer jättelänge. Det lär han visserligen märka men vi hoppas att det tröstar just nu. Som tur är kommer mormor och morfar redan om bara några veckor. Det kommer vi alla må bra av!



A fångad i hallen på den nyihopsatta IKEA-bänken.