Det talas mycket om detta. Att växla ner. Att jobba mindre och konsumera mindre. Att välja tid istället för pengar och prylar. Vi som är dagens småbarnsföräldrar jobbar och konsumerar mycket mer än vad våra föräldrar gjorde på 70-talet. Det gör att vi upplever tid som en enorm bristvara. Men nu väljer allt fler att ge avkall på inkomst för att ha mer tid och känna mer livskvalité.
Att kunna växla ner vardagstempot var faktiskt en av anledningarna till att vi flyttade hit. Vi tänkte att vi skulle få mer tid för varandra. Färre måsten och aktiviteter. Inte mer pengar, men fler gemensamma upplevelser. Nu har vi varit här 4 månader och jag tänkte fundera lite på hur vi har det.
Personligen så har jag absolut växlat ner på olika aktiviteter och måsten och fått mer tid - iallafall med småboysen. En vanlig vecka spenderar vi tre i snitt ca 22 timmar per dygn. Det är alldeles underbart på många sätt, men vansinnigt jobbigt på andra. Jag tror inte att jag är som klippt och skuren för att vara hemma-mamma så mycket. Jag känner iallafall ett stort behov av att få vara själv oftare och att få ha lite tyst omkring mig ibland. Men samtidigt kan jag känna glädje över att måsta "stötas och blötas" med mina vildbattingar så mycket. Vi kommer nära.
Maken kommunicerar jag bäst med via mail för tillfället. Han läser ju för övrigt även här på bloggen och håller sig uppdaterad på det sättet. Ärligt talat hinner vi inte med varandra just nu. Iallafall så prioriterar vi det inte. Det är väldigt mycket jobb för F:s del och han sitter med jobb hemma nästan varje kväll. Men så har han inte längre några träningar och matcher med 30+laget i volleyboll och inte heller gör han några bottennapp på barndomsvännens landställe. Jag tror det är allt fix och trix nu i början (med huset, med papper, med att sätta sig in i saker, med killarnas skola m.m.) som gör att vi inte tycker oss hinna med.
När killarna somnat (och vi lyckats hålla oss vakna) sitter vi vid varsin dator tills vi stupar i säng. Ofta sitter jag, som nu, och skriver alldeles för sent på natten till ljudet av hans snarkningar från sovrummet. Det är här och nu jag njuter av den så kallade "egna tiden" så jag har inte ro att lägga mig. Uppskattar detta för mycket.... Som ni märker går det jag skriver om vår situation inte alls ihop med modeordet i rubriken.
Inte heller sysslar vi med downshifting avseende konsumtion. Det låter kanske konstigt nu när vi bara har en lön. Men vi har tvingats till en mängd inköp i och med att vi lämnade en liten lägenhet och istället blev med stort hus. Det är mycket man behöver som husägare. Senast idag köpte jag en vattenslang, tyckte det var för omständigt att vattna rabatterna med decilitermått. För övrigt har vi nu uppgraderat oss till en modern familj med platt-TV. Men den största investeringen var såklart bilen. Hej då SL-kort, du ersattes av Toyota Prius. Förhoppningsvis mattas denna prylinvestering av med tiden. Men nånting säger mig att vi ändå kommer hålla en högre konsumtionsnivå här än hemma. Det är oundvikligt. På allt utom fikabröd.
Nåja. Downshifting är nog inte det vi pysslar med just nu, även om vi söker mer livskvalitet i form av mindre vardags-stress. Oavsett vilket så tycker jag att det är härligt och uppfriskande med miljöombytet som vi gjort, så jag tar och kallar det Uplifting istället!
