Valentine...

…är en uppmärksammad dag här. Temat figurerar i alla möjliga och omöjliga sammanhang och utbudet i butikerna är enormt. Redan när vi kom i början av januari var butikerna laddade inför denna dag. Igår kväll (kvällen innan dagen D) så var det utplockat i temahyllorna och jag såg en hel del desperata uppsyner bland de andra kunderna som saknade något till sitt speciella Valentine-firande. I kundvagnarna såg jag bland annat stora hjärtkuddar i röd plysch, rosbukett i plast inbakad i stor plastkula(!), spindelmannen-vykort, handdukar, cd-skivor, tårtor, heliumballonger, kakformar och en hel massa annat. Alla dessa produkter var särskilt framtagna för just Valentine. Kan det vara så att Valentine himself har större betydelse än självaste presidenten?

Precis som hemma är det männen som står för buketterna här. Det verkar vara extra poäng på att beställa ”delivery” jämfört med personlig överlämning och buketterna skickas hem till den egna dörren eller till jobbet. Ok, visst ökar spänningen när ett bud kommer med jättebuketten (det kan ju vara en okänd beundrare…) och ok, visst växer egot lite när man får den största buketten av alla på avdelningen (jodå, jag har minsann en rik och kär make), men jag har ändå lite svårt att förstå poängen med detta.

Det ligger förstås många fina tankar bakom olika traditioner med Valentine. Jag får forska lite om hur man beter sig på alla hjärtans dag här och varför. De hade bland annat ett särskilt firande på A´s skola igår som hade varit intressant att vara med på, men som vi nu tyvärr missade eftersom A är sjuk. Jag får helt enkelt återkomma i ämnet nästa år!

Själv fick jag trippel uppvaktning idag. Festis ringde hemifrån storstan, Nanny kom med hembakade cup-cakes (som är vackra som små bakelser) och F kom hem med blommor (som han lovat kollegorna!). En hemmafru härifrån hade antagligen inte varit särskilt imponerad av den buketten. Men jag blev glad – min anti-kommersiella inställning till trots.