LOVE YOU

Puss kära kusin!

Nu har ni åkt hem och vi saknar er. Kom tillbaka snart! Vi lovar att ni får låna alla våra leksaker utan minst tjafs! Och vi kan äta äppelkaka och köpa dricka i automat varje dag!

Inte själv men ändå ensam

Ibland känner jag mig såååå ensam här. Den känslan har kommit sista 2 veckorna. Jag vet att nästan alla som flyttar utomlands går igenom en fas där man mår dåligt och många ifrågasätter då varför man överhuvudtaget gav sig iväg osv. Jag känner fortfarande att det här var helt rätt för oss och varje dag tänker jag att vi är lyckligt lottade som fick chansen att komma ut på en utlandstjänst. Så inte vet jag om den "deppiga fasen" är på intåg eller om det helt enkelt bara är så att jag just nu saknar mina underbara vänner hemma i stan så mycket.

Andra som varit i liknande situation vittnar om att brevlådan är tommare och telefonen tystare än de hade önskat. Att det kan kännas som att ingen bryr sig om att man är borta. Att det hänger på den som är borta att höra av sig om man ska behålla kontakten. Att ingen kan sätta sig in i vad man går igenom, och kanske inte ens försöker. Egentligen är det inte svårt att förstå att det blir så. Livet är en karusell som snurrar alldeles för fort och alla är upptagna med sin situation och sin vardag. De som är kvar hemma fortsätter sin hektiska vardag med den enda skillanden att en av alla vänner åker iväg ett tag. Skillanden är störst för oss som är borta, för vi lämnade alla våra vänner hemma.

Det finns ganska många svenskar här och bland annat tre helt underbara barnfamiljer här där vi bor och vi umgås mycket. Senast igår hade jag och killarna en heldag med en härlig mamma och hennes två tjejer. Det känns tryggt att ha nya vänner omkring sig som är i samma situation och som har gått igenom precis samma sak.

Det värmer också att veta att så många läser här. Eftersom man besöker en blogg på eget initiativ så visar varje besökare någon form av intresse. Nu vill långt ifrån alla lämna en hälsning så därför vet vi inte vilka alla är som läser. Men jag hörde till exempel att mammas kusin Z tar sitt morgonkaffe ihop med mig varje dag och det gör mig jätteglad om det stämmer!

Jag har sällan nåt emot att vara själv och väljer ofta att ha det så. Men det är skillnad på att vara själv och att känna sig ensam. Just nu är det bara så att känslan av ensamhet smyger sig på mig ibland och det är jag inte van vid. Jag berättar det inte för att väcka sympati utan fortsätter bara denna blogg som jag startade - att berätta hur det går att lämna storstadspulsen och flytta till en amerikansk småstad.