Hederlig Havarti!

Are you sure?

Frågan kommer varje gång!

No slices?

De ser ut som frågetecken.

Och vi som bara köper lite hederlig dansk Havarti ost för att ha på frukostmackan. Utomjording är vad man är när man ber om en hel bit (chunk). Varför göra jobbet själv, kanske de tänker... Jag ler och förklarar att vi har andra vanor, haha.

Kombinera mera

Det är inte en perfekt kombination med heltäckningsmatta och att sluta med blöja...

Inte riktigt i hamn....

Nej, vi är långt därifrån. Vi gick nämligen på grund med nappavvänjningen.

Första natten sov han hela natten efter en jättejobbig kväll. Andra kvällen ville han inte heller gå och sova utan föreslog frukost stup i kvarten. Efter rätt länge gick vi så ner till köket och tog oss lite kvällsmat sådär vid 22-tiden. Sedan satte jag oss i soffan och tänkte att han måste väl somna snart. Mycket riktigt så slocknade han helt utmattad. Det hela kändes lite trashigt och inte sådär proffsigt om ni förstår!!?

Klockan 3 vaknade den nappberoende 3-åringen och skrek hysteriskt. Jag tänkte att det måste vara något annat och mycket riktigt så sa han också att han hade ont i magen. Efter 25 minuters SKRIK (som känns som typ 2 timmar) så tänkte jag att han tuppar väl snart av och somnar av skriket. Men då fick det liksom räcka. Jag "råkade hitta" en napp som vi hade missat att skicka till lillkusinen och så fick han ha den i några minuter tills han somnade.

Så nu har vi EN napp och den får lillebror efter saga och tandborstning och allt annat när det är dags att SOVA. Bara det är en avvänjning och för nu nöjer vi oss så! Alla nöjda och glada och jag får sova lite mer om nätterna. Bara en sån sak...

I sällskap av en missbrukare

Såhär gick det efter att lillebror gett bort sina nappar:

Det blev mycket värre än både lillebror och jag hade trott det här med att vara utan napp. Utan att ha erfarenhet av missbrukare så var det så det kändes, som att jag spenderade natten med en missbrukare på avvänjning. Lillebror var först hyperaktiv och ville inte lägga sig. Sedan stod han bredvid sängen och sa

-Kolla, mamma (sträckte armarna uppåt). Jag är inte alls stor. Jag räcker inte upp till taket.

Tio minuter senare grät han över boken Bu och Bä och ytterligare 20 minuter senare SKREK han att han inte kunde sova utan napp. Han låg och vred och vände, grinade och våndades över paketet han skickat. Jag var helt fascinerad, överraskad och undrade vad jag egentligen hade påbörjat... Varför kan inte killen få ha napp egentligen??

Hade jag råkat se en napp där under madrassen hade mammahjärtat gett honom den. Men (som tur var?) fanns där igen och lillebror somnade till slut. Vi får väl se hur det går ikväll. Om jag har kommit på varför V inte ska få ha napp när han sover och om han själv undrar varför han ska ha det...

Natti natti!

Nu är de på väg! Napparna ligger i ett brev hem till den nya bebiskusinen Alma. Tillsammans med boken Bu och Bä. Ni minnns den där lillebrorsan som valde nappen framför glassen tidigare i våras. Han har nu bestämt sig. Det har gått 5 minuter sedan napparna samlades ihop och nu är det snart sagostund. De senaste tre åren har nappen varit ett självklart inslag i kvällsläsningen så det ska bli intressant att se hur det går...

Fast jag var inte helt ärlig nyss. Napparna är inte på väg. De ligger i ett kuvert uppe på ena köksskåpet. Fast pedagogisk som jag är gick jag ut till brevlådan och la ner något i det låsta facket för utgående post. Jag lurades. Det är väl inte värre än att lura barn att jultomten finns. Fast er ville jag tydligen inte lura och skrev detta extra stycke. Haha. Ibland är jag bara för mycket!

Nya postrutiner

När jag gick på gymnasiet hade vi en amerikansk utbytesstudent i min familj. En dag hittade vi hans brev hem till USA i vår egen brevlåda. Då skrattade vi åt hur tokigt det var. Nu är det jag som går här nästan varje dag och lägger brev hem till Sverige i min egen låda.

Det är för övrigt ett jättesmidigt sätt att samla in post till postkontoret. När nu ändå en brevbärare är ute för att lämna, så slipper en särskild bil åka runt för att hämta. Något för Sverige att ta efter tycker jag.

Knytis

Det finns en sak som jag tycker vi ska anamma i Sverige. Fler knytkalas! Jag har intrycket att det ar mycket vanligare med det i USA. Praktiskt, enkelt och trevligt. Da kanske man kan ses pa middagar aven i veckodagarna. Det var min kompis Anna (3-barnsmamma) som fragade hur vi har det med knytkalasen har. Hon ska genast borja med det hemma sa hon. Sa snart vi flyttar hem tar vi med oss nagot och kommer Anna!

Kalas!

Det är nästan så att vi kan återfå våra gamla frukostvanor. Tack vare en av de andra svenskarna här har vi nämligen fått tag på Kefir som är så mycket fil man kan få. Så nu har vi haft Kefir-kalas två morgnar.