Det gick både bra och dåligt hos doktor Pannkaka. Han visade sig vara en mycket sympatisk ung läkare som tog sig an en aning nervös storebror på ett bra och proffsigt sätt. Med en belöning i åtanke gjorde storebror sitt yttersta för att undersökningen skulle fullföljas trots att det var lite läskigt. Synen är bra på båda ögonen. Ljuskänsligheten kunde han inte riktigt förklara. Han pratade om okulär albinism, men tyckte nog inte själv att det var en klockren beskrivning.
Läkaren såg något på näthinnan som han ville ha en "second opinion" på så vi fick en tid dagen efter hos Dr Schock! Av namnet blev vi lite oroliga och eftersom jag var orolig och ville få veta mycket tog jag med maken också. Doktor Schock visade sig vara en ännu roligare och barnvänligare ögonspecialist. Han kom in som Santa Claus, men det gick inte storebror på, inte ens när han fick en candy cane. Även denna läkare såg något på näthinnan som de gärna vill följa upp. Inget att oroa sig för men viktigt att följa upp, redan om ett halvår. Hur går det ihop egentligen??
Efter att ha läst allt jag kommit över på nätet så har jag massa frågor jag ska försöka ställa till både svenska och amerikanska läkare på området. Jag kan tycka att storebror har en del hyss för sig som jag har läst kan vara tidiga symptom på en ögonsjukdom. De hyssen skulle kunna kopplas till hans mörkerseende och perifiera seende. Och så får jag genast lite dåligt samvete för att jag inte lyssnat på honom när han sagt att han inte ser i halvmörker utan vill ha lampan tänd när han ska somna... Så mörkerseendet är nästa undersökning jag vill att vi gör.
Fortsättning följer.
