På väg till skolan

Han såg sina kusiner och sprang för att hinna ikapp. Men så trillade han, och skrek i högan sky! Men eftersom storebror alltid skriker i högan sky för minsta lilla så tog jag det ändå lite lugnt när jag gick fram för att se vad som hade hänt. Men denna gången var det befogat att skrika. Han blödde ur munnen och jag kunde se att ena framtanden stod alldeles snett...

Vilken tur att man har en tandläkarfamilj i ett sånt läge. Vi åkte raka vägen till pappa/morfar tandläkaren som både kunde trösta och göra det vanliga en tandläkare gör. Som tur i oturen var det en mjölktand som fick ta den största smällen, och den ska ju ändå ut. Nu ser han lite rolig ut, med en stor sned tand längst fram.

Pappa /morfar tandläkaren ordinerade vila och mys och eftersom vi inte hunnit lämna lillebror ännu så blev han också inbjuden i den ordinationen. Och på väg hem så funderade storebror "jag kanske blir tandläkare när jag blir stor, kanske". Och mysigt det hade vi. Så mysigt att jag tror det finns två som kommer känna sig lite sjuka imorgon bitti...