Igår SKREK jag på mina killar. För att de inte lyssnade. Jag trodde visst det skulle hjälpa att höja rösten. Jag, som dagligen säger till storebror att det inte hjälper att han skriker till lillebror eftersom lillebror iallafall inte kommer lyssna.
Suck.
Men nu har jag påbörjat en dagbok. Jag har döpt den till PMS-boken och jag tänkte att det vore ju bra om det gick att hitta lite samband mellan dessa dåliga mammastunder när tålamodet plötsligt tagit en sistaminuten till månen.
Men så läser jag om Skrivarmamma som skriker på sina tjejer så att hon får ont i halsen och så får jag skratta åt någon annans elände en stund. Tack P. Det ÄR tålamodsprövande med en som snart fyller 6 och som bryter ihop för minsta lilla och med en på 3 som börjat demonstrera sin makt. Det är bara att inse att alla tappar tålamodet ibland. PMS är inte hela den enkla sanningen inser jag. Men om dess påverkan är påtaglig eller snarare som en piss i missisippi, det får PMS-boken utvisa.
1 dag sedan
1 kommentar:
Trots och PMS är en usel kombination, har det visat sig här hemma. Eller vad som nu är hönan och ägget. Ofta upplever jag att när jag har PMS så är Elin också PMS:ig, förmodligen för att mitt taskiga humör gör henne till fröken tvärtemot och då blir jag ännu argare och då blir hon ännu trotsigare och då.... ja du förstår.
Skicka en kommentar