Inte riktigt i hamn....

Nej, vi är långt därifrån. Vi gick nämligen på grund med nappavvänjningen.

Första natten sov han hela natten efter en jättejobbig kväll. Andra kvällen ville han inte heller gå och sova utan föreslog frukost stup i kvarten. Efter rätt länge gick vi så ner till köket och tog oss lite kvällsmat sådär vid 22-tiden. Sedan satte jag oss i soffan och tänkte att han måste väl somna snart. Mycket riktigt så slocknade han helt utmattad. Det hela kändes lite trashigt och inte sådär proffsigt om ni förstår!!?

Klockan 3 vaknade den nappberoende 3-åringen och skrek hysteriskt. Jag tänkte att det måste vara något annat och mycket riktigt så sa han också att han hade ont i magen. Efter 25 minuters SKRIK (som känns som typ 2 timmar) så tänkte jag att han tuppar väl snart av och somnar av skriket. Men då fick det liksom räcka. Jag "råkade hitta" en napp som vi hade missat att skicka till lillkusinen och så fick han ha den i några minuter tills han somnade.

Så nu har vi EN napp och den får lillebror efter saga och tandborstning och allt annat när det är dags att SOVA. Bara det är en avvänjning och för nu nöjer vi oss så! Alla nöjda och glada och jag får sova lite mer om nätterna. Bara en sån sak...