Kombinera mera

Det är inte en perfekt kombination med heltäckningsmatta och att sluta med blöja...

Jag har bestämt mig!

Jag ska leva ett glassigt liv sista året vi är här. Det är lika bra att ta alla tillfällen till njutning och lyx medans jag kan. Vardag och ekorrhjul finns det nog av väl hemma i Sverige igen. Tvätten får vänta, disken komma i andra hand och vem har inte överlevt på pannkaka och köttbullar tidigare. Det finns viktigare saker att upptäcka än husmoderns plikter.

Börjar med att ta med en flaska bubbel och sticka iväg på poolparty.

So long.

Inte riktigt i hamn....

Nej, vi är långt därifrån. Vi gick nämligen på grund med nappavvänjningen.

Första natten sov han hela natten efter en jättejobbig kväll. Andra kvällen ville han inte heller gå och sova utan föreslog frukost stup i kvarten. Efter rätt länge gick vi så ner till köket och tog oss lite kvällsmat sådär vid 22-tiden. Sedan satte jag oss i soffan och tänkte att han måste väl somna snart. Mycket riktigt så slocknade han helt utmattad. Det hela kändes lite trashigt och inte sådär proffsigt om ni förstår!!?

Klockan 3 vaknade den nappberoende 3-åringen och skrek hysteriskt. Jag tänkte att det måste vara något annat och mycket riktigt så sa han också att han hade ont i magen. Efter 25 minuters SKRIK (som känns som typ 2 timmar) så tänkte jag att han tuppar väl snart av och somnar av skriket. Men då fick det liksom räcka. Jag "råkade hitta" en napp som vi hade missat att skicka till lillkusinen och så fick han ha den i några minuter tills han somnade.

Så nu har vi EN napp och den får lillebror efter saga och tandborstning och allt annat när det är dags att SOVA. Bara det är en avvänjning och för nu nöjer vi oss så! Alla nöjda och glada och jag får sova lite mer om nätterna. Bara en sån sak...

I sällskap av en missbrukare

Såhär gick det efter att lillebror gett bort sina nappar:

Det blev mycket värre än både lillebror och jag hade trott det här med att vara utan napp. Utan att ha erfarenhet av missbrukare så var det så det kändes, som att jag spenderade natten med en missbrukare på avvänjning. Lillebror var först hyperaktiv och ville inte lägga sig. Sedan stod han bredvid sängen och sa

-Kolla, mamma (sträckte armarna uppåt). Jag är inte alls stor. Jag räcker inte upp till taket.

Tio minuter senare grät han över boken Bu och Bä och ytterligare 20 minuter senare SKREK han att han inte kunde sova utan napp. Han låg och vred och vände, grinade och våndades över paketet han skickat. Jag var helt fascinerad, överraskad och undrade vad jag egentligen hade påbörjat... Varför kan inte killen få ha napp egentligen??

Hade jag råkat se en napp där under madrassen hade mammahjärtat gett honom den. Men (som tur var?) fanns där igen och lillebror somnade till slut. Vi får väl se hur det går ikväll. Om jag har kommit på varför V inte ska få ha napp när han sover och om han själv undrar varför han ska ha det...

Natti natti!

Nu är de på väg! Napparna ligger i ett brev hem till den nya bebiskusinen Alma. Tillsammans med boken Bu och Bä. Ni minnns den där lillebrorsan som valde nappen framför glassen tidigare i våras. Han har nu bestämt sig. Det har gått 5 minuter sedan napparna samlades ihop och nu är det snart sagostund. De senaste tre åren har nappen varit ett självklart inslag i kvällsläsningen så det ska bli intressant att se hur det går...

Fast jag var inte helt ärlig nyss. Napparna är inte på väg. De ligger i ett kuvert uppe på ena köksskåpet. Fast pedagogisk som jag är gick jag ut till brevlådan och la ner något i det låsta facket för utgående post. Jag lurades. Det är väl inte värre än att lura barn att jultomten finns. Fast er ville jag tydligen inte lura och skrev detta extra stycke. Haha. Ibland är jag bara för mycket!

Hur vet man??

- Mamma, hur vet man att någon är en pojke eller en flicka.

Innan jag hinner svara kommer det klassiska (och tråkiga) svaret från 5-åringen själv

- Jo, tjejer gillar pink. De har pink kläder på sig.

(Tjejerna och lillebror...)

Kalas pa G

Imorgon ar det kalas har hemma. Vi kombinerar lillebrors 3-arsfirande med Mors Dag, makens fodelsedag, min stepp-premiar samt att vi numera ar hemlosa i Sverige! (Jo det kan man faktiskt fira tycker jag, balkongsaknaden till trots)

Det blir ett familjekalas med 4 familjer istallet for bara barn, kanns som att det passar dagsformen battre. Barnkalas kommer det bli manga av anda med aren... Och jag utgick fran vilka lillebror tycker ar sina kompisar och da blir det bade stora och sma manniskor. Istallet for godispasar till barnen blir det MorsDag-blommor till mammorna. Ja, ja, jag later lite trotsig. Kanske har jag en slang av lillebrors trotsperiod.

Trevlig helg allesammans!

Random from New York (april)

Mycket hade hänt...

... i Sverige sedan vi var hemma i höstas jämfört med nu i april.

Det är när man är borta ett tag som man märker att förändringar sker. På bara ett halvår har...

- Kronprinsessan förlovat sig
- portot gått upp 50 öre
- Bolimbompa flyttats över till Barnkanalen
- jag fått en ny chef

Dessutom kände jag mig helt bortkommen när jag skulle betala med kontokort. Det var kortets chip som skulle avläsas och jag är osäker på huruvida jag hade glömt hur det var eller om detta var något nytt. Det säger väl antagligen mer om mig än teknikens utveckling...

Instruktionernas land

Både arbetsplatser och skolor skickar ut denna instruktion om hur man ska göra när man nyser för att hålla god hygien:

When you cough or sneeze, cover your nose and mouth with tissue or your sleeve; discard tissue; wash hands with soap and water or use alcohol-based hand gel.

Ja, med anledningen av svininfluensan alltså. Men det kan gälla andra saker också. Jag tror jag berättade tidigare om hur de informerade sina anställda på makens jobb om att iaktta försiktighet på parkeringen när det är halt....

Måste vara en försäkringsfråga på nåt sätt.

Bye bye sweet home

Då var den såld, min fina fina lägenhet. Men det känns mest bra faktiskt. Spännande att vara på väg mot nästa mål, vart det nu blir. Och jag har blivit lovad att få komma och fika på balkongen när jag vill!

installt firande!

JAG AR GLAD
att jag hann hem. Med 8 timmars marginal.

JAG IRRITERAR MIG
over att jag hann skriva och beratta att vi klarat oss fran magbacillerna.

Japp, nu var det min tur!

Pa makens fodelsedag och allt....

Grattis underbara F, vi firar en annan dag!!!

Home sweet home

Sa var vi hemma i USA igen. 28 graders kvallsvarme valkomnade oss. Helt galet vad jobbigt det ar att resa over tid sahar, anda gar det sa mycket battre an de forsta gangerna vi flog.

Lillebror sprang ivag fran oss pa restaurangen pa Newarks flygplats. Han tycker det ar jatteskoj - inte jag! An en gang fick jag vatten pa min kvarn att jag INTE tar bada huliganerna sjalv pa en sadan har resa.

Vi har klarat oss fran lillebrors magbaciller (iallafall an sa lange) fast jag ett tag nastan hoppades pa att vi skulle bli sjuka och tvingas stanna kvar nagra dagar till i Stockholm. Det var en jattelyckad vistelse, men nu ar budgivningen igang pa lagenheten och jag vet inte om jag ar beredd att salja. Kanske tur att det finns de som har fullmakt att salja for oss, for jag vet da inte om jag hade kunnat skriva pa...

Fast pa sondagkvallen (14 timmar innan planet skulle ga) rakade maken traffa pa en man som berattade att de snart ska salja sitt hus. F foljde med hem pa en visning av huset och nar han kom hem till middagen och berattade sa ringde jag genast upp och bad att ocksa fa komma och titta. Jaa, typ helt perfekt for oss tyckte vi. Undrar bara nar och hur de har tankt att salja, och vad prislappen blir... Nu nar vi har sett huset kan vi ju vara med pa en budgivning harifran. Tank va coolt det vore om det visar sig att vi koper deras hus, det hade vi aldrig gjort om inte F och husagaren hade traffats pa fotbollsplanen och snackat lite strunt. Fotboll ar inte sa tokigt nar man tanker efter!

Vem vill inte vara flexibel?

Via New York och Stockholm har vi nu kommit fram till världsstaden Visby. Det är sååå mysigt här och idag är det dop i självaste Domkyrkan. Men lillebror och jag är inte med.

Nej, det gäller att vara flexibel och kunna ändra sina planer. Lillebror kräks och jag torkar... Om några timmar tar vi färjan till Stockholm igen. Nu är det bara att hoppas på att vi andra klarar oss så att vi kan sätta oss på planet tillbaka till USA på måndag morgon. Men efter att ha läst att svinsjukan härjar där så känns det som att man vill stanna hemma i Svedala ett tag till. Ja, vi får väl se hur det blir...

Kanske slutar med att lägenheten inte blir såld och vi alla stannar kvar. Vem vet? Inte jag!

Uppe i det blå...

Här är de utlovade bilderna på det jag kommer ha svårt att släppa taget om. Den där utsikten, tystnaden mitt i stan, och känslan där uppe bland taken är obetalbar. Jag har verkligen längtat hem efter den många gånger. Och nu ska någon annan snart få den i sin ägo. Vilken lyckost!

Idag har jag haft en helt fantastsik dag, inte på balkongen men på stan, med mina tjejer. Alla fyra har vi skrattat, gråtit, myst och njutit. Tack tack tack!!! Det är så härligt att njuta av det vi har här hemma i Stockholm, och ändå trivas hemma i USA.

Hemma igen!

Ja, jag är hemma igen. Vaddå hemma, var ligger det egentligen? Var är förretsen mitt hem nuförtiden? Är det huset i USA, lägenheten i Birkastan eller nån annanstans?

Inte helt säker på svaret, men just nu känner jag mig hemma. I Stockholm. I huset där jag växte upp. Mitt hem i Birkastan håller jag som bäst på att göra mig av med (om jag klarar av det i slutänden) och mitt hem i USA väntar om en dryg vecka.

Jag har ägnat den senaste veckan åt att städa, piffa och putsa på min pärla som nu ska ut till försäljning. Känner mig skräckslagen och nyfiken på samma gång. Lovar en bild så snart de kommer från fotografen. Om jag inte ångrat mig och flyttar in där igen innan dess;)

Plötsligt slår det mig att man ska inte blanda ihop begreppen.... "Hemma" och "mitt hem" är två olika saker. Oftast har man bara ett hem, men kan känna sig hemma på många ställen.

Trevlig helg!

Snart så....

Imorgon fredag får ni veta varför jag varit borta så länge från bloggen. Håll ut! Och ha en skön torsdag så länge...

Det ar kallt i New York!

Det var varst vad vi har semester i den har familjen... Och inte kommer jag ihag att annonsera min franvaro fran bloggen heller.

Lillebror har blivit ett monster som skriker, skrattar jattehogt nar det absolut inte passar, springer sin egen vag och ar riktigt retsam!

Storebror bloder nasblod varje morgon och varje kvall, minst, och har redan blodat ner ett antal hotell-lakan.

Maken ar nog sig ganska lik, han planerar ett alternativ till det jag har planerat for att sedan inse att min plan anda var den basta. (Och da far jag inte anvanda min "det var ju det jag sa"-min...)

Jag sjalv har grym PMS, mar illa och irriterar mig pa minsta skutt och felsteg. VILL BARA VARA IFRED! (Halla hotell manager, har ni ett enkelrum ledigt ett par natter?)

Och for ovrigt har vi otur med vadret.

Vart forsta besok har i New York kunde varit aningen mer glamourost, men missforsta mig inte for det ar inte helt fel heller. Det ar bara jag som har SMS...

Är man prinsessa så är man...

Idag var storebror lite lite lite febrig och stannade hemma med mig. Det firades med prinsesstårta (från Frödinge via IKEA). För visst är väl vi kungliga? Det känns så ibland iallafall...

Fika och mys hör sjukdagarna till. Man vill ju inte gärna bryta en familjetradition!

Hehe...

Idag blev det glass i solen.

Jag ringde grannfrun och fragade om de skulle gora oss sallskap pa glassbaren efter skolan eftersom de bjod pa gratis glass dar idag... Intet ont anande sa hon ja, och jag lyckades till och med halla minen nar vi efter en liten stund sags pa skolan.

Vi var pa plats forst och nar grannfruns bil stannade pa parkeringen ringde min mobil.

- Kan det vara sa att det har ar ett aprilskamt?

Hehe, naturligtvis var det men jag svarade att det beror val pa vem som betalar glassen om den blir gratis eller inte....

Det later ju konstigt, men jag tror detta var mitt forsta aprilskamt nagonsin!