Morfar, vi har haft en härlig relation du och jag. Särskilt åren efter att mormor lämnade oss. Du kom ofta in till stan och hälsade på. Vi gjorde små utflykter och fikade ihop. Du hjälpte mig att renovera, jag hjälpte dig att städa.
I två år har jag befunnit mig långt borta från dig rent geografiskt. Men du har funnits med oss här borta också, i våra tankar och hjärtan.
Det verkar som du reser ganska snart. Kanske jag inte hinner hem. Kanske vi inte får tillfälle att talas vid. Men du vet att jag känner ett tack. För alla minnen. Du är minsann en morfar man inte glömmer. En på miljonen, på många sätt.
Älskar dig, Linda
4 kommentarer:
Nu börjar jag gråta Linda.
Vilka fina ord. Jag hoppas du hinner hem för att träffa din fina morfar.
Men som du vet, vi måste skiljas för att kunna mötas igen.
Cilla♥
Så vackert skrivet! Sitter här med tårar i ögonen. Jag hoppas att du hinner hem men även om du inte gör det så tror jag att din morfar vet hur du känner det. Vissa saker bara vet man, eller hur?
Sköt om dig!
Kram Lotta
Jag sitter nu hos Morfar och har läst ditt mail och bloggen för honom. Har också visat bilderna. Det går idag ganska bra att prata med honom, men han orkar bara svara med enstaka ord. Han verkar förstå allt man säger. Jag frågar om jag ska hälsa att han älskar er också och han svarar " ja just det" / bror
En stor KRAM till dig..
Tänk när släkt o vänner alla mötas där, på den gyllene stranden skiljas aldrig mer..
Kram från Anneli i Småland
Skicka en kommentar