Bara 22 månader kvar

F och jag hann få en timmes pratstund nu ikväll. Det var första gången sedan vi flyttade in i huset så det var väl på tiden. Lite uppdatering på läget, hur det känns och så. Lite snack om pågående amerikanska valet hann vi med också.

Vi har bott in oss i huset så pass att vi snart förväntar oss att allt ska vara på plats och fungera bra osv, vilket är en fälla. Det är faktiskt bara en dryg månad sedan vi blev med hus här, vi har fortfarande ett par kartonger att packa upp, tavlorna står på golvet, vi har inte kommit iordning i garderoberna, ateljen är provisorisk, datorplatsen i köket likaså, den trasiga espressomaskinen är inte utbytt, gästrummet inte inrett, saker och ting har inte hittat "sin plats" ännu.... Listan kan göras mycket lång!

Men inget känns riktigt akut längre. Rutinerna kring skolan börjar sätta sig, F har kommit in hyfsat i jobbet, jag har börjat träna, vi har lärt oss hitta någorlunda i mataffärerna och kan laga mat som känns helt ok, vi har roliga aktiviteter att göra i veckorna... Sakta men säkert börjar det bli vardag för oss härborta. Och vill ni veta något helt sjukt? Både F och jag hade gått och tänkt att "Oj, i december är det bara ett år kvar. Vad snabbt det går!" Nästan känt oss lite stressade. Galet! Måste fråga de andra svenskarna om de kände så i början.

Tänkte ringa en japansk mamma i området imorgon och bestämma träff. Hon har 3 killar, varav den yngsta troligen börjar i V´s klass i höst. Förutom att det är kul att träffa andra för både mig och killarna så kan hon ge bra shoppingtips. Så snart våren är på stadigt intåg så behöver jag nämligen komplettera garderoben. Hemma i Sverige har jag alltid haft dåligt med vår- och sommarkläder och klarat mig rätt bra ändå eftersom vädret är som det är. Men här bara måste garderoben anpassas eftersom säsongen är både längre och varmare. Inte mig emot att tvingas shoppa! Glömde påtala för F på vårt lilla familjemöte nyss att jag behöver tid i kalendern för det. Nu har han redan lagt sig och jag sover när han åker till jobbet. Men jag kan ju alltid skriva en lapp och sätta på kylskåpet.

Avslutningsvis vill jag bara (till vissa vänners besvikelse) tala om att jag har ingen som helst koll på Melodifestivalen i år. Läste på någon annans blogg att min idol Carola var med men inte gjorde någon succé. Det är allt. Och det känns sååå befriande!!