Ny vardag

Vi har haft tre dagar i skolan, A och jag. Oj oj, just nu känner jag mig helt uppgiven. Det är klart vi har varit inställda på att det kommer bli svårt men jag hade nog missat lite i kalkylen även här. Det är minst sagt upprivande att se sin prins vara helt ensam i en stor samling och inte förstå vad som sägs eller pågår. Jag har sett att A ibland inte ens uppfattar att de säger hans namn eftersom namnet uttalas med amerikansk touch. Och barn är som barn, inte alltid särskilt förstående eller diskreta...

Som tur är tycker jag att A gör en stark insats och försöker både här och där att anpassa sig till denna helt nya miljö med heltigenom nya rutiner. Det enda som man gör samma som hemma är väl att man tar av sig jackan när man kommer och att man tvättar händerna före maten. Men ALLT annat är annorlunda. Inte sämre vill jag dock inflika, men annorlunda och jobbigt för en 4-åring att lära sig.

Skorna är på inomhus och det är både obekvämt och "konstigt" för att använda A:s eget ord. En servett ska vikas ut på sin plats på matbordet innan man får gå och ta snacks. Man får inte springa annat än i gymnastiksalen. Man sitter ner i yoga-ställning tyst i fem minuter innan gympan (bara det en utmaning i sig!). Man väljer en kompis att ha sällskap med dit och då klappar man försiktigt den kompisen på huvudet. Man är inomhus nästan uteslutande (nu är det för kallt ute och sedan är det för varmt). Mellanmålet kan bestå av alltifrån popcorn till bönor. Man leker fritt bara på gympan. All tid som inte är gympa är samling eller självstudier. Vid självstudier löser man "uppgifter" som kan vara som pedagogiska leksaker (exempelvis pussel, kulram, bokstavslekar, skrivböcker). Man måste hålla sig på en egen bomullsmatta när man löser sina uppgifter. Först hämtar man mattan och rullar prydligt ut den, sedan hämtar man sin uppgift och börjar. Om exempelvis pusslet är för stort måste man hämta en matta till så att man får plats. När man är klar sitter man med uppräckt hand och väntar på att bli kontrollerad och har man löst sin uppgift på ett bra sätt får man en signatur i sitt eget lilla häfte. Sedan ska mattan rullas noggrannt och bäras bort. Ska man på toa ställer man en kon i dörröppningen så att näste man på tur vet att det är upptaget. Om man behöver hjälp därinne vet jag inte hur man gör, känner mig bara på det klara med att man inte ropar HELP. Det får bli nästa veckas uppgift för mig att ta reda på.

Det är väl ungefär det vi lärde oss dessa tre första dagar, som kommer ta ytterligare några månader innan de känns som rutiner och inte konstiga regler. Det är mycket i den nya skolvardagen som vi känner blir tuffa utmaningar för A och jag hoppas att det finns utrymme att vara flexibel och förstående för det så att detta "bara" blir en skitjobbig omställning och inte en plågsam kamp som vi får leva med närmsta året. Hur det går för A med skolan kommer naturligtvis vara det som påverkar vår vardag mest framöver.

I övrigt ser vi fram emot att vårt flyttlass anländer och packas upp på måndag.