lördag 9 januari 2010

Efter ett halvt livs väntan...

Lillebror är numera ett undantag.



I vanliga fall ska man vara 4 när man börjar med karate, men eftersom vi flyttar hem 7 veckor efter lillebrors 4årsdag så frågade den ömma modern om han kunde tänkas få börja lite tidigare... Han har ju för 17 gubbar väntat i två år på att börja! Kan ni tänka er? I två års tid, vilket är mer än hans halva liv, har han stått utanför och tittat på när storebror tränar. Lite träning har han kunnat få sedan hemma i vardagsrummet förståss.

Första träningen var modern (det är jag) nästan lite spänd och hoppades att den lille sonen skulle klara av träningen. Men han inte bara klarade den, han var dessutom fenomenal för att använda tränarens ord. Vilken kille! Jag säger det igen, fenomenal!

Nu är han stolt må ni tro, i egen (visserligen ärvd men ändå) svart dräkt och vitt bälte. Heja!

2 kommentarer:

Annika Michelin sa...

Å hej å hå kusin vitamin
VI hejar på dej

Puss från Moa

Pernilla sa...

Vilken sötnos! VAd underbart!