Mission completed

Det är nu tre dagar sedan mitt uppdrag som hemmafru tog slut. I måndags morse tågade jag till arbetet för första gången på 4,5 år... Det känns skönt att vara tillbaka i ett vuxet sammanhang med riktiga uppgifter (förstå mig rätt här).

Upplevelsen av att vara iväg, att göra sig hemmastadd i ett nytt land med huvudansvar för familj, hus och sociala relationer har varit ett innehållsrikt och stort äventyr som jag är otroligt glad att ha upplevt. Inte bara livets glada dagar, men mer liv. Mer känslor, mer upplevelser, mer tankar, fler möten, fler intryck. MER av allt helt enkelt.

I huvudet har jag hunnit summera och gå igenom stora delar av upplevelsen, men det är nog ett pågående arbete som fortsätter ett bra tag framöver. Jag försöker att inte prata för mycket om det med andra runtomkring för alla är så upptagna av sitt. Det är rätt intressant i sig att det är på det viset. Vi hade förmånen att få ett hemkomstsamtal med en kvinna med lång erfarenhet av familjer som bott tillfälligt utomlands och hon sa till oss att hon antagligen är den person som kommer visa störst intresse för vår tid i USA. Men när jag tänker efter så undrar jag om det inte gäller alla runtomkring oss och inte bara oss utlandssvenskar. Varenda en av oss är så fruktansvärt upptagna med vardagen att vi inte hinner riktigt med att engagera oss i andras upplevelser. Något att tänka på. Måste det vara så? Det känns fruktansvärt tragiskt i så fall.

Men hur som haver har ni som läser här varit ett stort undantag. Ni har visat ett genuint intresse över vår upplevelse och mina ibland tramsiga funderingar över stort och smått. Bloggen har varit den ventil jag behövde. Ett stort TACK till alla er som läst här mer eller mindre regelbundet.

Men nu tar liksom historien slut. Äventyret som hemmafru är slut och jag återgår till att uppleva och upptäcka saker på privat basis. Känns tråkigt på många sätt och jag får hitta andra vägar att fortsätta sätta ord på mina tankar.

Nu är det dags för mig att ta tag i mitt paraply och flyga vidare.
Thank you, darlings!

Smyglyssnat om politik

Sitter i rummet bredvid och smyglyssnar.....

Storebror: Sverigemoderaterna suger. Jag kan inte fatta att de kom till final. De tycker inte att alla människor är lika värda. Skulle du rösta på dem om du fick rösta?

Lillebror: Jaa.....

Storebror: Skulle du? Tänk om de skulle vilja döda dig då, skulle det vara roligt?

Lillebror: Neeeejjjj....

Storebror: Näe, just det!

5 + 95

Först var vi på 5årskalas och nu ska vi på 95årskalas.

Lillebror har satt på sig sin flamencoklänning och meddelar stolt

-Pappa, nu kan vi dansa på festen, jag är så fin!

Känner för

inspiration
roliga möten
en tankeläsare
eller två
systrar
stora träskivor
och en liter akrylfärg

Dagens önskelista!

Kulörta lyktor

kan verkligen göra hjärtat glatt!
Fler kulörta lyktor åt folket.

På väg till skolan

Han såg sina kusiner och sprang för att hinna ikapp. Men så trillade han, och skrek i högan sky! Men eftersom storebror alltid skriker i högan sky för minsta lilla så tog jag det ändå lite lugnt när jag gick fram för att se vad som hade hänt. Men denna gången var det befogat att skrika. Han blödde ur munnen och jag kunde se att ena framtanden stod alldeles snett...

Vilken tur att man har en tandläkarfamilj i ett sånt läge. Vi åkte raka vägen till pappa/morfar tandläkaren som både kunde trösta och göra det vanliga en tandläkare gör. Som tur i oturen var det en mjölktand som fick ta den största smällen, och den ska ju ändå ut. Nu ser han lite rolig ut, med en stor sned tand längst fram.

Pappa /morfar tandläkaren ordinerade vila och mys och eftersom vi inte hunnit lämna lillebror ännu så blev han också inbjuden i den ordinationen. Och på väg hem så funderade storebror "jag kanske blir tandläkare när jag blir stor, kanske". Och mysigt det hade vi. Så mysigt att jag tror det finns två som kommer känna sig lite sjuka imorgon bitti...

Hår som en Barbiedocka

Jag förstod att det inte var en komplimang...

Frisören undrade idag om jag har badat mycket i pool. Men det har jag ju inte, det är ett som är säkert.

Däremot har jag bott i ett land med klorvatten i hemmen. Det syntes på det så kallade Barbiehåret.

Men nu är det borta. Puts väck ligger i en säck. Undrar om det hade gått att sälja till Barbiefabriken??

Mountain goat

Idag på DN.se läser jag att en man blev ihjälstångad av en get i Olympic national Park i delstaten Washington i helgen. Fruktansvärt tragiskt. Vi var där och vandrade på vår sista resa i USA innan vi flyttade hem till Sverige i juli. Vi såg också en get på vår vandring. Då ville vi komma närmare men det var kanske tur att den var på avstånd.

Fuskbygge

Jag har klippt till pappersremsor och tejpat upp på fönstren. För att se hur hela huset ser ut med spröjs. Vi bor i ett tillbyggt 20talshus och endast tre fönster är ursprungliga med sina vackra spröjs i. Men nu så, med mammas hjälp, sitter det pappersspröjs nästan överallt där inte tejpen släppt....

Är det någon som har erfarenhet av att sätta dit spröjs i efterhand så är jag tacksam.

Min nya ljuspunkt

Denna lampa!

Fredagslyx

7årskalas, lunch på Långbro Värdshus och ett nymålat vardagsrum i svart. Hur lyxig får en fredag bli egentligen??

Hur mycket vatten

vi gör av med. Det kommer Stockholm Vatten få fortsätta uppskatta. Jag fick nämligen ett självavläsningskort hem i brevlådan. Och nu har jag letat överallt, men hittar ingen mätare nånstans.

Däremot hittade jag världens största spindel i garaget, en krypgrund och en påse med diverse presenter som jag undrat över en tid. Alltid något.

Så kära Stockholm Vatten. Tyvärr, det blir inga siffror till er om ni inte kommer ut och letar själva.

Eller ska jag kanske leta utomhus? Jag är hopplös på det här med hus. Och väldigt länge trodde jag det hette Jordfräsbrytare. Ni ser. Sån är jag! Helt hopplös.

Strumplös - inte nu längre

Vi har snart varit hemma i tre månader. Maken som packar inför en golfresa tycker det är konstigt att han har så lite strumpor. Jag hävdar först i försvarande ton att jag minsann är den som tvättat sedan vi flyttade hem och att jag inkluderar hans strumpor i den uppgiften! Men sen frågar jag om han inte har sina strumpor i gröna byrån bredvid sängen. Tyckte nämligen jag såg det en dag. Men han ser oförstående ut och menar att han fortfarande har sina kläder i Vilgots rum.

Penningen trillar ner. Han använder fortfarande bara de underkläder som vi hade med oss i resväskorna hem från USA. De som skulle med containern hem hade vi proppat ner i byråer och annat för att spara plats. Och där låg de fortfarande och gömde sig minsann. Tre månader. Han har säkert undrat så länge men inte kommit på att fråga tidigare.

Jaa, det tar faktiskt tid att komma tillrätta. Även med små saker som strumpor tydligen.

Det är så svårt

att bära runt möbler själv!

Var är ni alla svenska hemmafruar så vi kan hjälpas åt med sånna saker?

Ögonundersökning igen

gör vi vårt andra besök hos svensk ögonläkare. I papprena från USA står det att "he has macular pigmentary changes which could be the early stage of a macular dystrophy such as Stargardts". Men vi hoppas naturligtvis att det inte är något alls...

Svårt att veta hur mycket vi ska tala klarspråk med Alfred. Han ska inte behöva oroa sig i onödan, men måste ju också få veta varför vi gör dessa undersökningar.

Nu ska vi iallafall åka in till stan tidigare så vi hinner gå på fik eller göra nåt annat mysigt innan det är dags.

Månggifte?

- Mamma, vet du vad jag vill göra med dig?
- Nääeee....

- Gifta!

När jag tänker tillbaka var det ungefär i samma ålder som storebror ville gifta sig med mig. Han hade ganska stor fantasi när det gällde att röja den man som jag redan är gift med ur vägen. Vi får väl se om lillebror har samma känslor eller om han kan acceptera någon form av månggifte....

Tack

Fyraåringen:
-Tack för maten mamma!

2 sekunder senare.... Samma fyraåring:

- Och tack för att du ger mig så god mat!

Detta efter en dag då han inte pratat om annat än att det är hans födelsedag och att han minsann vill ha presenter nu och att det minsann är så att vi har tappat bort hans presenter och att vi borde baka tårta och jag minns inte detaljerna men i omgångar var han skitjobbig! (Och förresten fyller han år i maj!)

Och till dig fyraåringen Vilgot. Tack själv, min gullunge! Jag ser och hör att du inte har det så lätt just nu. Du längtar hem till USA.... Jag ska försöka orka med dina humörsvängningar. Och vi ska hitta roliga saker att göra i Sverige också. Inte bara riva huset. Jag lovar!

Grader

Tjugo igår. Tio idag.

Det var bättre förr.

Jäsning pågår

Tur att jag har en fyraåring som vet hur hushållsassistenten fungerar när kanelbullar står på önskelistan.

Som ni förstår är bullbakning något som min bättre hälft brukar stå för.

Funderingar vid graven

Vid första besöket på min morfars grav, som gick bort i slutet av vår tid i USA, hade lillebror många frågor. Såklart. Det är inte lätt att förstå för någon. Men jag försökte förklara enkelt att kroppen är begraven och själen bor i himlen.

- Men var är huvudet??

Såklart. Smarta barn!