Kan man få....

...lyfta bort IKEAkassen från datorn nu?

Jag tror och hoppas att slipdammet nu är ett minne blott.
Iallafall för den här månaden!

Frukostsamtal

Halv tre i natt kom maken hem från sin tjänsteresa. Så nu när vi sågs vid frukosten undrade jag glatt om han hade sett vad jag hade gjort i hallen.....

"Det där chabraket, ja det får vi fundera på!"

Chabraket? Mitt Norrgavelfynd från Blocket om jag får be!

Tur att han är borta ibland så här händer saker och ting.

Katalogmysteriet

Utan att känna alla på min gata så tror jag att jag är den som mest uppskattar IKEA-katalogen. Jag har dessutom sparat de senaste 8 årens exemplar. Men, vem tror ni blev utan katalog här i dagarna? Jo, naturligtvis jag. Vi har en brevlåda, och den är utan Ingen-Reklam-Tack-skylt, så jag förstår inte problemet.

Jag gissar nu att ett brott har begåtts och mina huvudmisstänkta är
1) en klåfingrig granne som har ovan nämnda skylt på sin låda och fräckt fiskade upp min katalog och gjorde till sin
2) en brevbärare som nonchalerade vår låda i protest mot att den är lite skruttig
Om det inte vore för att maken har varit i Italien några dagar kunde han ha varit misstänkt också. Han brukar ibland hävda att mitt saldo med IKEA-timmar är noll. Men nu har han som sagt varit bortrest. Kanske ska koppla in LasseMaja?

Måste sluta

Jag måste sluta nattsudda.

Jag måste sluta kolla Blocket.

Jag måste sluta.... eeeehhhh......

Jag kommer inte på nåt mer.

Vad bra, då kan jag sluta måsta sluta.

Vi är på G

Nu görs här smoothie i huset. Precis som back in the old days in Indiana...

Check!

Plockat plommon, halverat och fryst in. Första gången nånsin.
Check!

Frysen är full!!! Nu saknas bara plommonrecepten...

Flamencofeber

Nej inte jag, men lillebror!

Ni skulle ha sett honom häromdagen när han susade fram klädd som på bilden, med en liten kundvagn inne på ICA. Han körde i minst 180. Inte särskilt graciös om ni förstår. Jag kunde bara inte sluta tok-le, när jag sprang där på ICA och försökte stoppa det prickiga ekipaget. Vi måste ha sett helt galna ut. Tur att det inte var den närmaste ICA, utan en i grannkommunen.

Redo? Inte jag!

Storebror var redo och spänd inför första skoldagen i Sverige. Första klass. I USA gick han sexårs-året kvar i förskolan så han har liksom missat det här med att flytta till skolmiljö. Och inte bara han förresten. När jag satt där bakom honom i klassrummet och läraren hälsade välkommen och så vidare kände jag lite panik inom mig. Jag kände mig inte redo. Att vara mamma med barn i skolan. Nej, nej inte jag...

Tänk om de upptäcker att inte jag är vuxen? Att jag inte kan allt det där som man ska lära sig i skolan. Tänk om jag blir avslöjad. Så kände jag. Och jag var minst lika nervös och spänd som storebror över att träffa klassen där alla föräldrar redan känner varann och där vi är nykomlingar.

Som tur var så hade föräldrarna koll på oss och flera kom fram och hälsade oss välkomna. Du måste vara Alfred var det flera som sa. Tänk att de kunde hans namn redan. Sånt som värmer. Sånt som får det att bränna bakom ögonlocken. För visst är man själv bara ett barn fast man klarat av första skoldagen för sisådär 28 år sedan.

Pirr i magen

Det tog en och en halv timme för storebror att somna ikväll.

Inte konstigt! Det är ju inte varje dag man vaknar upp och ska börja ettan...

Hoglasning av inkopslistan...

mjolk
vattenmelon
vaniljyoghurt
applen....

"Men mamma, det har vi ju fullt i tradgarden"

Javisst ja! Harliga Sverige och svenska tradgardar!

Hur vet man forresten vad det ar for sort man har? Det ar ju inga informativa sma klisterlappar pa direkt...

Sådär,

då har jag ställt om klockan på mobilen. Det tog bara 3 veckor att fixa... hehe

Förskola sökes...

För ett år sedan när vi köpte huset ställde jag lillebror i kö till förskola. Jag fick välja fem förskolor och valde typ de 5 närmsta, med tjejkusinens förskola som första val. Jag tänkte att det blir perfekt för Vilgot att få tryggheten av sin kusin och dessutom kan då brors familj och vi hjälpas åt med hämtning vid behov.

Det var tydligare lättare tänkt än gjort att få en plats där. Förskolans alla nya platser är tillsatta och vi har efter det nummer 30 i kön.... Men med kommunens platsgaranti så har vi ändå fått ett erbjudande om en annan förskola som inte var med på vår lista men som ligger inom rimligt avstånd. Efter förra veckans besök där så känner vi att vi inte vill ha lillebror där. Så vad gör vi nu? Tackar vi nej har vi inte längre någon garanterad plats nu i slutet av augusti. Antingen har vi is i magen och tackar nej eftersom vi tror och hoppas att 30 barn plötsligt slutar på kusinens skola. Eller så tackar vi ja, låter lillebror börja där och byter sedan skola så snart en plats blir ledig någon annastans.... Inget alternativt känns särskilt harmoniskt i nuläget.

Vad hade du gjort?

Det var mycket

lättare att ha en hyresvärd att ringa när något strulade, än att behöva lösa husproblemen själv. Just nu kommer det in vatten i källaren... Vi får ställa klockan och gå upp om några timmar för att ösa. Hej o hå.

Men det är så mysigt här ändå. Vi känner oss riktigt hemma, mitt i renoveringskaoset! Och ikväll hade vi våra kära vänner här på middag. Bara en sån sak. Underbart!

Jaha....

Är det inte typiskt?? Golvkillen fick ryggskott. Vi var uppe till kl 1 natten innan för att dra bort de sista golvlisterna etc och sedan gick maken upp kl halv sju för att ha kaffet klart till den efterlängtade hantverkaren. Som inte kom.

Händiga hjälpredor

Vilken tur att maken och jag har ett par extra hantverkare som hjälper oss.

Eller hur var det nu?? Man får ju faktiskt vara glad att sönerna vill vara med, fast att det ibland kan ta en aningens längre tid.

Idag kommer iallafall utomstående hjälp och slipar upp golvet vi tagit fram.

Det här med kulörer är inte lätt

Jag fick tips om en målare, som tydligen bara målar vitt.

Vad konstigt tänkte jag, som vill ha röda väggar.

Men sedan trillade poletten ner...

Så skönt, då kan jag måla vilka kulörer jag vill, och de blir ändå alla vita!